Sebastian Hallberg

I torsdags blev mardrömmen från valnatten verklighet. Socialdemokraterna och vänsterpartierna har gått samman med Sverigedemokraterna för att bland annat stänga ner utlandsambassader.

Det parlamentariska läget i riksdagen är som sådant att Sverigedemokraterna tillsammans med S, V och MP kan ställa till med oreda och de har nu bevisat att de även är villiga att göra så. Det kan tyckas märkligt att detta nu sker trots att Sahlin lovade att inte samarbeta med sverigedemokrater.

Med Socialdemokraternas hjälp är Sverigedemokraternas makt numera ett faktum. Vem vet vilka hemska beslut vänstern och SD kan driva igenom tillsammans? Vi får också komma ihåg att det bara var med ca 15 (!) rösters marginal Alliansens makt bröts. Jag undrar hur soffliggarna som påstår att den inte lönar sig att gå och rösta känner idag.

Man kan tycka att det är väldigt märkligt att Mona Sahlin, som i egenskap av socialdemokratisk partiledare borde tro på S-politik, nu i skuggan av valförlusten ger Moderaterna rätt på flera punkter. Varför gick hon då till val på politik hon inte trodde på eller tycker hon helt enkelt inget själv?

I sitt tal på socialdemokratiska förtroenderådet förklarade Sahlin bland annat att det ska löna sig att arbeta och att A-kassa ska vara en omställningsförsäkring och inte ett permanent substitut för jobb. Om Mona Sahlin nu tycker det, varför har hon då fanatiskt argumenterat mot just detta när moderater har uttryckt samma sak?

Hela det socialdemokratiska pratet om att man "gick till val på fel politik" förefaller så underlig. Då måste ju även socialdemokrater vara glada över att de inte vann och tvingades genomföra "fel politik"? Det är lätt att tolka det som så att socialdemokraterna är ett ryggradslöst parti som inte tycker någonting själva utan bara vänder kappan efter vinden. I sitt tal sade Sahlin att i och med att löntagarna inte varit negativa till jobbskatteavdraget bör heller inte S vara det - med tycker inte S någonting själva? Är S på 2010-talet inget annat än ett populistiskt parti som anpassar "sina" åsikter efter vad flest människor anser med enda målet att vinna val? På Göran Perssons tid beskrevs den viktigaste valfrågan 2006 för socialdemokraterna att "behålla makten". Har inte S några idéer man vill genomföra?

Hela systemet med partier blir väldigt underligt när det finns partier där företrädarna inte tror på sin egen politik utan bara ser åsikter som ett medel för att vinna makt. Socialdemokraterna måste ställa sig frågan vad de faktiskt själva tycker och om det tycker något.

En av de mest omtalade fenomenen under de gångna veckorna är otvivelaktigen Wikileaks. Jag kan dock inte begripa riktigt vad Wikileaks egentligen sysslar med eller har för uppsåt. Normalt när journalistisk media hittar källor så tolkar man deras värde redaktionellt. Wikileaks tycks bara i klump läcka allt de kommer åt för läckandets skull.

Öppenhet är givetvis jättebra på de flesta områden med ett jättetydligt undantag - försvarshemligheter. Vad är det för samhällsutopi den där Assange strävar efter? Ska talibanerna kunna läsa på en hemsida tid och plats för angrepp eller vart och när det finns relativt obemannade NATO-baser? Det verkar jättemärkligt. Ingen tryckt tidning skulle få för sig att ha på löpsedeln att "Imorgon 15.30 planerar polisen att gripa Hells Angels-ledaren Nisse Nissesson". Polisarbete fungerar inte om brottslingarna vet på förhand när man kommer att försöka gripa dem och militära verksamheter fungerar inte när moståndarna vet på förhand när ett angrepp kan komma att ske.

Sedan blev märkligt nog något av det mest omdiskuterade av Wikileaks läckor att diplomater kallat olika stats- och regeringschefer för olika länder med märkliga beskrivningar. Bland annat har Putin kallats en "alfahanne", Berluscone en "partyprisse" och Mahmoud Ahmadinejad som "Hitler".

Man får lätt intrycket att Assange läcker helt tanklöst bara för att han kan och för att bli känd. Hade Wikileaks arbetat på ett ordentligt journalistiskt vis hade det kanske varit en annan sak men att läcka för läckandets skull verkar meningslöst.

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/korseld/article8188220.ab?start=1931

Tillväxt (%) 2010 (prognos hämtat 20101130)
Sverige +4,8
Slovenien +4,3
Slovakien +4,3
Tyskland +3,6
Luxemburg +3,6
Polen +3,5
Finland +2,6
Tjeckien +2,4
Danmark +2,4
Estland +2,3
EU 27 +1,8
Belgien +1,8
Storbritannien +1,8
Nederländerna +1,7
Österrike +1,7
Frankrike +1,6
Portugal +1,5
Italien 1,1
Ungern 1,1
Bulgarien +-0,0
Irland +-0,0
Cypern +-0,0
Letland +-0,0
Litauen +-0,0
Malta +-0,0
Spanien -0,3
Romänien -2,5
Grekland -4,5

 

 

Vi vill gärna tro att huset vi bor i och köpt för hårt förvärvade pengar är vårt eget. Ett antal personer i Leksand håller nu på att under bestialiska former uppmärksammas på att så inte är fallet. Kommunen planerar att tvångskonfiskera fastigheterna till underpris till förmån för utbyggda containerplatser åt ett privat företag. Det har kommunen laglig rätt att göra genom så kallad expropriation.

I min värld ska man givetvis få äga det man köpt. I Sverige är det tyvärr inte så. Bygger du något på tomten större än en friggebod behöver du bygglov. Bygglov kan säkerligen vara befogat av arbetsmiljö- eller säkerhetsskäl men att kommunen ska tilåtas ha veto när det gäller rent estetiska saker på människos egna tomter är helt fel. Ofta kan man behöva ansöka om bygglov för att måla om huset i en ny färg. Som familjerna i Leksand nu fått erfara är även enda anledningen till att du överhuvudtaget får ha kvar ditt hus att kommun eller stat tillåter dig att göra så.

Jag tycker att du ska få bygga hur som helst på din egen tomt (såvida det inte har säkerhetsbrister eller liknande). Stör du dig på att din grannes nya byggnad skymmer din utsikt? Då skulle du ha köpt hans tomt före honom. Tycker du att din grannes husfärg är ful? Flytta därifrån. Framförallt är det självklart att du ska få ha kvar ditt eget hus till dess att du själv vill sälja det.

Expropriation, kommunal/statlig tvångskonfiskering av människors hus, är inte värdigt ett land som påstår sig vara en demokrati. Privat äganderätt bör tillåtas i Sverige.

I Sverige är Barack Obama en messias. Han är den som ska göra USA till en svensk välfärdsstat. Norrmännen gav Obama Nobels fredspris, främst motiverat av faktumet att Obama inte är Bush. I USA däremot är Obama knappast särskilt omtyckt. Kanske föredrar amerikanerna ett amerikanskt system före ett svenskt?

Inför amerikanska presidentvalet 2008 presenterades det i svensk media som om det bara fanns en kandidat. Över 90 % av all svensk medial bevakning om valet handlade om Obama. Innan dess tycktes valet stå mellan de två demokraterna Obama och Hilary Clinton. Offentligt stödde den absoluta majoriteten svenskar demokraterna. Repulikanernas kandidater betraktades som ett 300 år gammalt lik accompanjerat av en efterbliven nehanderthalshona från Alaska. Obama vann mycket riktigt, men inte med de messianska 90+ % som man i Sverige skulle kunna få intrycket av. Obama fick 53 %, kontra McCains 46 %. Svenskar bör bli bättre på att förstå att det finns många amerikaner som faktiskt vill ha dessa "grottmänniskor".

I svensk media kring det brittiska valet 2010 lät det som om liberaldemokraternas Nick Clegg var det stora stjärnskottet som skulle försvenska britterna. Faktum är att liberaldemokraterna fick i princip lika mycket storstryk i valet som de brukar få. Den kandidat som fungerade bäst i Sverige fungerade tydligen inte bäst i Storbritannien heller.

I USA är Obamas politik kontroversiell. Många betraktar honom som en "jävla kommunist", trots att han med svenska mått är tämligen höger. Amerikanska sjukvårdsreformen som Obama försökt genomdriva bedömdes av många ge den stora majoriteten amerikaner sämre sjukvård till förmån för förbättrad sjukvård för ett litet fåtal som har det sämst ställt. Att sedan i så kallade "krispaket" dela ut belånade skattepengar hit och dit för att "hjälpa ekonomin" är heller inte någonting som imponerar på amerikaner. Vår store messias Obama, som ska rädda världen, har drabbats av hårt motstånd från Tea Party-organisationen, till stor del bestående av amerikanska hemmafruar. Republikanerna växer på gräsrotsnivå bland vanligt folk och förenar sig mot messias Obama. Mycket riktigt blev mellanårsvalet 2010 en stor förlust för demokraterna och Obama.

Vi svenskar bör kanske i större utsträckning förstå att svenska värderingar kanske inte är de som råder i hela världen. Vi kan inte räkna med att de "svenskaste" kandidaterna alltid ska vara de som vinner i utländska val. Obama är definitivt inte någon profet i sin hemby, även om han är det i Sverige.

Fantastiskt men samtidigt typiskt svenskt. Den misstänkte "nye lasermannen" bedömdes för psykiskt labil för värnplikt. Däremot fick han vapenlicens för två pistoler. Det kanske är dags för myndigheterna att börja prata med varandra lite?

Moderaternas nya partisekreterare Sofia Arkelsten deltog i egenskap av riksdagsledamot och miljöpolitiskt ansvarig i ett seminarium där arrangörerna bekostade resa och upphälle. Detta är i sig inte särskilt konstigt. Nu har Sahlin med buller och bång gått ut och kritiserat Arkelsten för att inte ha rest för skattebetalarnas pengar. Då Arkelsten inte rest för statens pengar i riksdagstjänsten kräver nu socialdemokrater att Arkelsten avgår - inte från riksdagen, men från sitt nya jobb inom Moderaternas organisation. Rörigt?

Hur Mona Sahlin kan hålla masken begriper jag inte. Hon är ju fortfarande utöver misslyckanden mest förknippad med diskutabelt bruk av skattemedel. På 90-talet köpte hon bland annat Toblerone och dylikt för statens kontokort för tiotusentals kronor. När det uppdagades åkte hon på lyxsemester på Mauritus - för skattebetalarnas pengar. Är det en plikt enligt den socialdemokratiska moralfilosofin att olovligen sko sig på folkets bekostnad?

Sahlin anklagar Arkelsten för att ha "fruktansvärt dåligt omdöme". Inom sitt eget parti har Sahlin universalgalningen och förvuxne bratpojken Thomas Bodström. Under sin tid som riksdagsman var Bodström med sina 300-timmars-dygn även stjärnadvokat, författare, friskolestyrelseledamot, exfotbollsproffs, hobbysångare, flerbarnsfader mm. Under sin tid i riksdagen fick han alltså direkta betalningar från alla möjliga håll utan att S själva betraktade det som ett problem. Han spelade trots förbud rent av in reklamfilmer för sina böcker från riksdagens talarstol. Hur han disponerade sin tid var givetvis en annan femma. Först när han åkt på någon sorts halvårslång semester till USA med familjen blev han kickad från riksdagen. Han hade dessutom mage att hävda att riksdagen agerat ojämnställt när de inte givit Bodström särbehandling. Thomas Bodström hade ansökt om föräldraledighet - för att skriva böcker och undervisa på universitet. Dessutom är ju karln känd för att han, trots att förespråkar drogtest, under mystiska omständigheter i tv vägrat drogtesta sig när han fått höra vilka preparat som kunde upptäckas, efter att först ha gått med på testet. Bodström  representerar som exminister och son till en annan exminister dessutom socialdemokratins nya feodala ideal där samhällets makt ärvs. Vem är det egentligen som har "fruktansvärt dåligt omdöme"?

Socialdemokraternas agerande säger mycket om deras värderingar; Det är fel att inte resa för statens pengar. Som makthavare har man en moralisk förpliktelse att parasitera på skattebetalarna.

Det kanske börjar bli dags för sossarna att sluta att kritisera bara för kritiserandets skull och i alla fall tänka efter och se om sitt eget hus lite först.

Det är med mycket glädje man läser denna mycket underhållande debattartikel i Aftonbladet. Resonemangen är ett garnnnystan av mer eller mindre vaga påståenden där det bland annat hävdats att "Alliansens egoism" smittat av sig på ett ökat vårdslöst trafikbeteende. Som någon sorts argument nämns en amerikansk fiktion och en president. Rörigt?

I texten finns inte en tes utan flera. En tes tycks vara att trafiken blir säkrare när man blinkar. En annan tes är att Alliansens politik leder till vårdslöshet i trafiken.

Det presenteras inga som helst vettiga argument eller ens någon specificering av vad som åsyftas med "Alliansens egoism". Däremot hävdas det att någon (Alliansregeringen?) betraktar den fiktive Gordon Gekko som bättre ideal än Barack Obama. Vad finns det för belägg för det? Större delen av Alliansens företrädare höll faktiskt på Obama i amerikanska presidentvalet. Hur många som gillar Wall Street-filmerna kan jag inte svara på men relevansen verkar extremt låg. Wall Street är inte ens en svensk film. Dessutom kan det tilläggas att Obama inte alls är betraktad som något helgon i USA. Sjukvårdsreformen beräknas ge det stora flertalet amerikanser sämre sjukvård.

Sedan är det skillnad på korrelation och kausualitet också. Det är mycket möjligt att trafikvårdslösheten har ökat de senaste fyra åren, det kan jag inte svara på. Men att utan att ens belägga det påståendet gå vidare och hävda att orsaken är Alliansregeringen är bara trams. Antalet födda barn har minskat under 1900-talet. Samtidigt har antalet storkar minskat. Det betyder inte att det är storken som kommer med barnen.

Debattören får faktiskt skärpa till sig lite och skriva ordentligt. Vill han anklaga Alliansen för något får han göra det specifikt och sakligt och inte skylla på trafik, film och USA. Publicerar Aftonbladet bara skräpartiklar? Jag väntar spännt på en debattartikel som hävdat de senaste årens allt kallare vintrar på "Alliansens kalla politik".

Innan riksdagens öppnande gick SSU ut och uppmanade kungen att ta ställning mot främlingsfientlighet i sitt anförande. Det SSU tycks ha glömt bort är att statschefen faktiskt inte har yttrandefrihet. Han får helt enkelt inte uttala sig i politiska frågor eller frågor som kan tolkas som politiska. Kungen blev starkt kritiserad för att ha gjort politiska ställningstaganden när han kritiserade Sveriges krishantering i samband med tsunamin i Asien. Hur kritiserad skulle han inte bli om han, trots att han inte har yttrandefrihet, gick ut och mer eller mindre tydligt tog ställning mot ett särskilt riksdagsparti?

Sverigedemokraternas agerande under sin första tid i riksdagen är lika förvånande som allt annat partiet gör. Under gudstjänsten i samband med riksdagens öppnande började biskopen tala om alla människors lika värde, vilket SD tolkade som ett angrepp, varpå de lämnade kyrkan i protest. Detta är inte bara märkligt ur det perspektivet att sverigedemokrater tydligt drivit linjer att skolavslutningar skall fortsätta att hållas i kyrkor. Borde det inte ligga i sverigedemokraternas intresse att inte förknippas med extremism? I så fall gör partiet alla grundläggande fel.

Om nu SD betraktar sig själva som ett demokratiskt parti för allas lika värde, varför tar man då åt sig av angrepp på antidemokraterna? Det verkar jättekorkat och bekräftar rent av i de flestas ögon att SD till och med betraktar sig själva som extremister. Vi moderater anklagas ofta av oppositionen för att vara känslokalla. I och med att jag vet att jag inte är känslokall skulle jag aldrig ta åt mig av att någon började propagera mot känslokyla - jag skulle rent av hålla med. Därför blir SD:s agerande så lustigt och öppnar upp för många diskussioner om hur de ser på sig själva.

Man kan tro att sverigedemokraterna skulle göra allt för att inte förknippas med nationalsocialismen. Här verkar de begå generalfel på generalfel. Att nationalister klär sig i uniformer och lämnar riksdagsförsamlingar i protest för tankarna till Tyskland på 20-30-talet. Då var det bruna uniformer som gällde. Nu gäller tydligen blekingedräkter. Parallellerna är många.

Förra veckan var jag och Linus Eriksson för MUF Siljan på Mockfjärdsskolan  i samband med en politikerdag. I onsdags hölls skolvalen i kommunen och idag presenterades resultatet. Även om M är störst på bägge skolor är jag lite besviken. Jag hade hoppas på egen majoritet för M (eller i alla fall 40+ som i Leksand). Jag tror tyvärr att många hann glömma under den nästan hela vecka som passerade mellan politikerdagen och skolvalet.

Med tanke på att M är väldigt litet i Gagnef är det dock självklart tufft att bli största parti. Gagnef är Centerns fäste på jorden men blev helt decimerade i skolvalen. Sverigedemokraterna är även skrämmande stora. Det får får vi jobba för att motverka.

Göran Hägglund uttalade att valet mellan Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna var som att välja mellan pest och kolera. Han har faktiskt rätt. Mona Sahlin menar att det "fattas något i Hägglunds demokratisyn". Jag tycker att det är något fel på Sahlin om hon betraktar vänsterpartiet som demokratiskt.

Det är bara att titta på Ohlys (V) uttalanden. Han har uttalat att kommunistisk diktatur på Kuba är mer demokratiskt än demokratin i USA. Han har sagt att det kan vara okej att begränsa exempelvis yrttandefriheten för att "skydda arbetarklassen". Han uppges också ha gråtit av sorg när Berlinmuren föll och människor för första gången på decennier fick fly undan kommunismens förtryck. Sedan har vi ju det här svammlet om att idrottsstjärnor ska betala mindre skatt då de "tjänar hela samhället" men att företag är onda och ska ha högre skatt då samhället inte tjänar på förekomsten av företag. Ung Vänsters ordförande Ida Gabrielsson har sagt att hon är kommunist för att "kommunismen har en stolt historia". Vänsterpartiet har helt klart inte gjort upp med sitt antidemokratiska och våldsamma förflutna. Jimmie Åkesson (SD)  har ju exempelvis babblat om att islam skulle vara "största hotet mot Sverige sedan andra världskriget". Jag tycker att dessa ljushuvuden faktiskt faller under samma kategori.

Sverigedemokraterna är ett parti med rötter i nazismen. Samtidigt har Vänsterpartiet rötter i kommunismen. Många vänsterpartister kallar sig fortfarande kommunister men hur många sverigedemokrater kallar sig för nazister? Nazisterna bildade i Tyskland på 30- och 40-talet en totalitär regim med total statlig kontroll. Oliktänkande och andra obekväma individer avrättades eller sattes i koncentrationsläger. Idén med koncentrationsläger hade Hitler snott rätt av från Lenin i kommunistiska Sovjetunionen. Under tiden Stalin styrde Sovjet utvecklades koncentrationslägret Gulag ytterligare till den punkt att Gulag spelade roll för Sovjets samlade industriproduktion. Även i Sovjet dog oliktänkande som flugor. Man höll på att tvångsförflytta hela Urkrainas befolkning. Ofta förekom masssvält som ett resultat av 100%-ig skatt på all egendom - även mat. Sovjet hade ihjäl betydligt fler än nazisterna av den enkla anledningen att kommunisterna fick betydligt mer tid på sig. Sedan har vi ju utöver Sovjet Kambodja, Kina och Vietnam. Nordkorea och Kuba styrs fortfarande av samma kommunistdiktaturer och betraktas av somliga vänsterpartister som föredömen.

Man räknar med att dryga 11 miljoner människor avled i tyska koncentrationsläger, varav 6 miljoner judar. I Sovjet finns uppgifter om att så många som 50 miljoner kan ha dött i koncentrationsläger. Det kan ju tilläggas att efter att Sovjet befriat fångarna i det fallna Nazi-Tysklands koncentrationsläger togs många koncentrationsläger i östra Tyskland i bruk av kommunisterna då Östtyskland och östra Europa blev sovjetiska lydstater.

Så, varför skulle V vara bättre än SD? Den stora skillnaden är att det ena partiet riskerar att hamna i regering och att det andra bara riskerar att hamna i riksdagen.

Jag läste en alldeles absurd debattartikel av advokaten Dr Eva Stenborre. Hon anser att det är ett brott mot europakonventionen att svenska partier själva får bestämma hur deras valsedlar ska se ut. I mina ögon bedriver Stenborre någon sorts extrem fascistisk propaganda.

Partier ska självfallet få bestämma själva hur deras valsedlar ska se ut. Gillar du inte hur det gått till får du som medlem lyfta frågan inom partiet. Alternativt kan du gå ur partiet och rösta på ett annat parti. Vill du kandidera men förvägras plats på valsedeln av ditt parti kan du alltid byta parti eller skapa ett eget parti.

Inom Moderaterna får samtliga medlemmar rösta i provvalet, som alltså är internt och på inget sätt kopplat till riktiga allmäna val. Är du medlem får du rösta och det görs inga åtskillnader beroende på hur länge du varit medlem, varför du blev medlem eller varför du röstar som du gör. Det är i grunden rätt. Vad är alternativet? Ska vi bara tillåta vissa medlemmar att rösta i provvalen? Ska vi börja spekulera i varför medlemmar röstar som de röstar och bara tillåta röster från de som anses ha bäst skäl? Det låter ju hur odemokratiskt som helst. Sedan är det givetvis inte okej att betala andras medlemsavgifter och liknande, men det är i så fall i första hand ett medlemsfusk och inte ett "valfusk".

Provresultatet har sedan inte direkt någonting med den färdiga valsedeln att göra. Namnen på listan fastställes på nomineringsstämma. Partiet kan då plocka bort kandidater som anses mindre lämpliga och lägga till kandidater som anses mer lämpliga. Man kan alltså inte "provvalsfuska" sig fram till en bra plats på valsedeln om man inte har stöd bland nomineringsstämmans ombud.

När sedan valsedeln är klar så kan väljarna sedan personrösta på vilken kandidat de vill som står på listan. Summa summarum har eventuella oklarheter vid provval väldigt liten betydelse för faktiska utgången av allmäna val.

Eva Stenborre menar i sin debattartikel att det är ett brott mot europakonventionen att partier får utforma sina vasedlar hur de vill. Det är ett jättekonstigt och antidemokratiskt synsätt. Om statsmakt eller motsvarande är med och lägger sig i vilka som ska stå på listorna för vilket parti hamnar vi snabbt i en "demokrati" av ryskt, kinesiskt eller kanske kubanskt mått.

Fokus ligger på bevarandet av jobbskatteavdraget, stoppandet av ungdomsskatten och våra lokala kandidater.