Ett tafatt lynchningsförsök
Pirate Bay-rättegången
Rättegången mot Pirate Bay verkar vara härligt ogenomtänkt. Man får känslan av att en panikslagen skiv- och filmindustri desperat söker efter en syndabock och har slängt sig över den första men kanske inte bästa - Pirate Bay. Faktum är att Pirate Bay inte alls sysslar med piratkopiering. Man är snarare en sorts teknisk leverantör (till dock fildelare).
Om det hade varit 1970 hade man hittat ett lager fullt med piratkopierade kassettband. Sedan tycker man det var för krångligt att reda ut vems banden var. I och med att alla banden är märkta med "Phillips" bestämmer man sig för att stämma elektroniktillverkaren i stället. Men lika lite som Phillips sysslar med piratkopiering bara för att man tillverkar kassettband sysslar Pirate Bay med piratkopiering bara för att man tillhandahåller torrents.
Jag tror och hoppas starkt att den slutgiltiga domen blir till Pirate Bays fördel. Något annat skulle ju innebära en fullständig omkastning av svenskt rättsystem. I vår rättstradition, som har spår ända sedan tidiga Romerska Republiken, poängterar man att enbart personen som utfört brottet ska straffas. En eventuell dom mot Pirate Bay öppnar upp för helt nya skuldläggningar.
Om någon skriver något dumt på ett papper till mig, skall jag då stämma papperstillverkaren?
Om min granne misshandlar mig, skall jag då polisanmäla Eniro för att hans namn står med i telefonkatalogen?
Om ett rattfyllo kör ihjäl mitt barn, skall jag då kräva Henry Ford på skadestånd?
Det måste givetvis vara den som utför gärningen som är ansvarig för den. Om man ska skuldlägga uppfinnaren som gjorde gärningen teknisk möjlig har man fullständigt gått ifrån den principen.
Sedan har det även hävdats att Pirate Bay "tjänar pengar på fildelning" och "piratkopierar i kommerciellt syfte". Om det skulle vara en sanning är det säkerligen med modifikation. Det är snarare ren lögn. Deras intäckter kommer i princip enbart från annonsering. Visst, utan fildelningen hade inte Pirate Bay haft lika många besökare och knappast lika många annonsörer, men det är fortfarande annonseringarna som ger intäker och inte fildelningen. Skall man säga att Pirate Bay tjänar pengar på fildelning måste det ju innebära att Check Point Charlie-museumet tjänar pengar på krig. Utan krig hade det knappast funnits något museum, men likväl är det inträdesbiljetter och inte krig som bringar inkomster till museuet. På samma sätt kan man inte se fildelningen som en av Pirate Bays inkomster.
Det hörs dock lite konstiga argument på även piraternas sida. En stor del av MUF (inklusive Wykman) såväl som de andra ungdomsförbunden pratar om en sorts häxjakt mot ungdomskultur. Det är ju riktiga idiotargument. Ska någonting vara lagligt bara för att ungdomar gör det? I exempelvis Rosengård kan man karikatyriskt säga att stenkastning ingår i ungdomskulturen. Skall våld mot tjänstemän legaliseras bara för att en viss subkultur tycker att det är okej? Är policiärt motarbete av upplopp en "jakt mot Rosengårdskulturen"? Jag har själv vuxit upp i statsdelen Norrliden i Kalmar, där det sker väldigt många cykelstölder. Är förbudet mot cykelstölder ett korståg mot Norrlidenkulturen? Skall cykelstölder vara okej bara för att det är vanligt? Jag tycker det är fel att blanda in dylika aspekter i debatten. En handling ska bedömas oberoende av vem som utför den.
Det verkar finnas väldigt många om och men när det gäller exakt vad som ska vara lagligt och olagligt. Om någon delar ut godis till mig på stan och jag senare får höra att godiset var snattat, skall jag då betraktas som medskyldig till brottet? Givetvis inte. För det första är det alldeles för krävande för rättsväsendet att försöka reda ut vilka som tagit emot godiset på stan. För det andra skulle det aldrig gå att reda ut huruvidare personerna som tog emot godiset begrep huruvidare det var stöldgods eller inte. Snattaren borde väl vara ensamt ansvarig för snatteriet?
Samma sak är det med fildelning. Det kommer aldrig gå att reda ut om nedladdaren visste att materialet han laddade ned var upphovsrättskyddat eller inte. Att jaga alla nedladdare är tramisigt resurskrävande. Men någonstans måste det ju i första ledet funnits någon som fått tag på en legal kopia av filen som han sedan kopierat och gjort tillgängligt för andra. Det måste ju vara HAN som är skydlig till upphovsrättsbrottet. Det kan ju inte vara de som råkar ta emot det han offentligt delar med sig av som bär skulden.
Jag förespråkar inte att piratkopiering bör legaliseras helt. Men det borde vara den som begick brottet som är ansvarig. Om jag köper en DVD-skiva, kopierar över materialet till min dator för att sedan göra det tillgängligt för andra på internet, då borde det väl vara jag som är brottslingen och inte den som laddar ned det från mig? "Uppladdaren" och inte "nedladdaren" borde vara den brottslige.
Om det hade varit 1970 hade man hittat ett lager fullt med piratkopierade kassettband. Sedan tycker man det var för krångligt att reda ut vems banden var. I och med att alla banden är märkta med "Phillips" bestämmer man sig för att stämma elektroniktillverkaren i stället. Men lika lite som Phillips sysslar med piratkopiering bara för att man tillverkar kassettband sysslar Pirate Bay med piratkopiering bara för att man tillhandahåller torrents.
Jag tror och hoppas starkt att den slutgiltiga domen blir till Pirate Bays fördel. Något annat skulle ju innebära en fullständig omkastning av svenskt rättsystem. I vår rättstradition, som har spår ända sedan tidiga Romerska Republiken, poängterar man att enbart personen som utfört brottet ska straffas. En eventuell dom mot Pirate Bay öppnar upp för helt nya skuldläggningar.
Om någon skriver något dumt på ett papper till mig, skall jag då stämma papperstillverkaren?
Om min granne misshandlar mig, skall jag då polisanmäla Eniro för att hans namn står med i telefonkatalogen?
Om ett rattfyllo kör ihjäl mitt barn, skall jag då kräva Henry Ford på skadestånd?
Det måste givetvis vara den som utför gärningen som är ansvarig för den. Om man ska skuldlägga uppfinnaren som gjorde gärningen teknisk möjlig har man fullständigt gått ifrån den principen.
Sedan har det även hävdats att Pirate Bay "tjänar pengar på fildelning" och "piratkopierar i kommerciellt syfte". Om det skulle vara en sanning är det säkerligen med modifikation. Det är snarare ren lögn. Deras intäckter kommer i princip enbart från annonsering. Visst, utan fildelningen hade inte Pirate Bay haft lika många besökare och knappast lika många annonsörer, men det är fortfarande annonseringarna som ger intäker och inte fildelningen. Skall man säga att Pirate Bay tjänar pengar på fildelning måste det ju innebära att Check Point Charlie-museumet tjänar pengar på krig. Utan krig hade det knappast funnits något museum, men likväl är det inträdesbiljetter och inte krig som bringar inkomster till museuet. På samma sätt kan man inte se fildelningen som en av Pirate Bays inkomster.
Det hörs dock lite konstiga argument på även piraternas sida. En stor del av MUF (inklusive Wykman) såväl som de andra ungdomsförbunden pratar om en sorts häxjakt mot ungdomskultur. Det är ju riktiga idiotargument. Ska någonting vara lagligt bara för att ungdomar gör det? I exempelvis Rosengård kan man karikatyriskt säga att stenkastning ingår i ungdomskulturen. Skall våld mot tjänstemän legaliseras bara för att en viss subkultur tycker att det är okej? Är policiärt motarbete av upplopp en "jakt mot Rosengårdskulturen"? Jag har själv vuxit upp i statsdelen Norrliden i Kalmar, där det sker väldigt många cykelstölder. Är förbudet mot cykelstölder ett korståg mot Norrlidenkulturen? Skall cykelstölder vara okej bara för att det är vanligt? Jag tycker det är fel att blanda in dylika aspekter i debatten. En handling ska bedömas oberoende av vem som utför den.
Det verkar finnas väldigt många om och men när det gäller exakt vad som ska vara lagligt och olagligt. Om någon delar ut godis till mig på stan och jag senare får höra att godiset var snattat, skall jag då betraktas som medskyldig till brottet? Givetvis inte. För det första är det alldeles för krävande för rättsväsendet att försöka reda ut vilka som tagit emot godiset på stan. För det andra skulle det aldrig gå att reda ut huruvidare personerna som tog emot godiset begrep huruvidare det var stöldgods eller inte. Snattaren borde väl vara ensamt ansvarig för snatteriet?
Samma sak är det med fildelning. Det kommer aldrig gå att reda ut om nedladdaren visste att materialet han laddade ned var upphovsrättskyddat eller inte. Att jaga alla nedladdare är tramisigt resurskrävande. Men någonstans måste det ju i första ledet funnits någon som fått tag på en legal kopia av filen som han sedan kopierat och gjort tillgängligt för andra. Det måste ju vara HAN som är skydlig till upphovsrättsbrottet. Det kan ju inte vara de som råkar ta emot det han offentligt delar med sig av som bär skulden.
Jag förespråkar inte att piratkopiering bör legaliseras helt. Men det borde vara den som begick brottet som är ansvarig. Om jag köper en DVD-skiva, kopierar över materialet till min dator för att sedan göra det tillgängligt för andra på internet, då borde det väl vara jag som är brottslingen och inte den som laddar ned det från mig? "Uppladdaren" och inte "nedladdaren" borde vara den brottslige.
