Om pensionärerna
Pensionärerna är de största vinnarna med Alliansen
Pensionärer HAR fått sänkt skatt sedan 2006. Hela pensionärsbeskattningsdebatten har präglats av föreställningen att pensionärer fått höjd skatt men så är inte fallet. Jag tycker nog faktiskt att man ska ta på sig läsglasögonen och läsa skattebeskeden innan man börjar sprida falska rykten om höjd skatt. Vi har sänkt skatten för pensionärer och vi vill fortsätta sänka skatten för pensionärer. Däremot har vi inte lika mycket pengar som Mona Sahlin, som verkar ha obegränsat med resurser till allt och alla.
Dock har pensionerna sänkts. Det har inte att göra med något politiskt beslut från Alliansen. Den numera ganska gamla blocköverskridande pensionsöverenskommelsen gick ut på att pensionerna skulle stiga under goda år och sjunka under sämre år. Under de goda åren var det ingen som klagade men så fort den uppenbara baksidan blev verklighet uppstod panik.
Förenklat kan man alltså säga att pensionerna är knutna till sysselsättningen. Får fler jobb stiger pensionerna och blir fler av med jobbet sjunker pensionerna. Under finanskrisåren sjänk sysselsättningen och där med nu pensionerna. Därför är det av största vikt för pensionärer att Sverige bedriver en högerpolitik för jobb. RUT och ROT bedöms generera 18 000 jobb, jobbskatteavdraget 88 000 osv. Utan Alliansens politik hade betydligt fler förlorat jobbet och pensionerna hade sänkts ännu mer. Det enda som kan få pensionerna att åter stiga är fortsatt jobbpolitik.
Sedan tycker jag inte nödvändigtvis att pensionärer ska ha samma förmånliga beskattning som arbetare. Man har lite andra omkonstnader när man arbetar och dessutom förtjänar den som arbetar idag lite extra. Pensionärer är dessutom en av de i genomsnitt rikaste grupperna i samhället. Skattesänkningar till pensionärer bör fokusera på de som har det sämst ställt.
Pensionärer HAR fått sänkt skatt och vi vill fortsätta sänka skatten för pensionärer. Pensionerna höjs också genom att det drivs en jobbpolitik för fler i arbete. Därför bör Alliansen vara det självklara valet för pensionärer.
Felaktigheter från duellen etsar sig fast
Bäggedera har fel, den ena mer än den andre. Enligt Riksrevisionen genererar jobbskatteavdraget 88 000 jobb. Detta jämställer Mona Sahlin med "inte ett enda". För Mona Sahlin är tydligen 88 000 jobb så få att det inte gör så mycket ifall dessa försvinner.
Vidare svamlar Sahlin om att jobbskatteavdraget skulle leda till lägre löner. Varför skulle någon få lägre lön bara för att man får högre inkomst? Om nu Alliansen ville sänka lönerna måste ju jobbskatteavdraget vara ett enormt misslyckande - det har ju höjt inkomsterna med över 7% för låginkomsttagare.
Förhoppningsvis kommer inte så många gå på Sahlins felaktiga bild av verkligheten.
Vänstern ”investerar” underskott
Konjunkturinstitutet (KI) bedömer att RUT-avdraget inte kostar något. Det har helt enkelt att göra med att skattesänkningen bara gäller halva arbetskostnaden, och skatten är oftast betydligt högre än så. När fler får jobb och färre är beroende av bidrag får offentlig sektor bättre finanser. KI har tidigare bedömt att ifall fler än 10 000 sysselsattes med hjälp av RUT så skulle avdraget rent av generera överskott till statskassan.
Vänsteralternativet går nu till val på att ta bort RUT och istället ”investera” dessa pengar i välfärden. Hur många fler lärare och sjuksköterskor tänkte vänstern att man skulle kunna anställa genom att ”investera” detta underskott?
I och med att Alliansen fört en politik för jobb har det under mandatperioden investerats riktiga överskott i kommunerna. Bara 2010 fick kommunsektorn 17 miljarder extra som kompensation för krisen.
Vänstern ”investerar” med underskott. Alliansen investerar med överskott. På söndag väljer du vilket du tycker låter rimligast.
Jag skriver i Falukuriren 100909
Jag skriver i Politikerbloggen 100906
"DEBATT. Alliansregeringen avskaffade den orättvisa förmögenhetsskatten 2007. Den drev betydligt mer pengar ur Sverige än vad den drog in till statskassan. Samtidigt försvårade den för företagen och därmed jobben. Det skriver Sebastian Hallberg, ordförande MUF Siljan, i en debattartikel på Politikerbloggen.
Läs artikeln här.
Det var de fattiga som fick betala för ”förmögenhetsskatten”
Alliansregeringen avskaffade den orättvisa förmögenhetsskatten 2007. Den drev betydligt mer pengar ur Sverige än vad den drog in till statskassan. Samtidigt försvårade den för företagen och därmed jobben. I slutändan var det, trots det tjusiga namnet, de fattiga som fick betala för ”förmögenhetsskatten”. Vänsterpartierna går nu till val på att återinföra en ”skatt på förmögna”.
Den säkert goda intentionen med förmögenhetsskatten var att Joakim von Anka skulle dela med sig av pengarna han har i sitt valv. Det vänstern glömde var att den som redan har pengar alltid kommer att kunna hitta på ett sätt att behålla dem. Det går alltid att gömma dem i madrassen – eller utomlands. Det fanns så många kryphål att förmögenhetsskatten i princip var frivillig. Man beräknar att 100 miljarder kronor lämnade landet varje år (!) och inte kom till någon som helst nytta för Sverige. Förmögenhetsskatten drog dock in blott omkring 6 miljarder till statskassan. Förmögenhetsbeskattningen innebar en förlust för offentliga finanser och gav således sämre förutsättningar för de svagaste som var beroende av andra.
Företag drabbades av förmögenhetsskatten genom att det blev svårare att genomföra investeringar och att hitta finansiärer. När Sverige hade förmögenhetsskatt var investeringarna som andel av BNP: n lägst i hela EU. Sverige var ett av de länder som senast tog bort sin förmögenhetsskatt och hade redan halkat efter i utvecklingen. Österrike, Tyskland, Danmark, Nederländerna, Island, Luxemburg och Finland avskaffade alla sina förmögenhetsbeskattningar under perioden 1994-2006. Sämre företagsklimat innebär alltid färre arbetstillfällen och att fler riskerar att fastna i utanförskap.
När det går sämre för företag blir fler av med jobbet och det blir svårare att hitta arbeten. När färre jobbar och betalar skatt och fler tvingas till bidragsberoende finns mindre pengar till välfärden. Skatten kostade betydligt mer än de 6 miljarder den drog in. På så vis var det, trots det motsägande namnet, de fattiga som fick betala för ”förmögenhetsskatten”.
Förmögenhetsbeskattningen, liksom flera andra av vänsterns skatter, bidrog till att upprätthålla ett system där den som föddes rik alltid kunde behålla sina pengar men den som föddes fattig troligen också skulle dö fattig.
Sebastian Hallberg
Ordförande MUF Siljan"
Korkad kritik mot fastighetsavgiften
Lars Johansson (s) svamlar idag på Poltikerbloggen på temat fastighetsskatt
Fakta; Fastighetsskatten på 1 % av småhusets taxeringsvärde är omvandlat till en kommunal fastighetsavgift på 0,75 % av småhusets taxeringsvärde för med ett tak på 6 000 kr per år. Tidigare fanns inget tak.
0,75 % ÄR lägre än 1 % och således har alla småhusägare fått sänkt skatt på fastigheter. Om sedan värdet på huset ökar med än den 25%-iga skattesänkningen kommer man ju dock självklart få betala mer, men det innebär ju inte att skatten är höjd. Socialdemokratens argumentation blir således mycket märkligt. Man skulle i så fall på liknande sätt kunna hävda att Alliansen höjt skatten för många arbetare. Tjänade man 20 000 i månaden 2006 och 26 000 i månaden 2010 betalar man någon hundralapp mer i skatt varje månad, trots skattesänkningarna. Hade personen haft samma lön 2006 hade han dock fått betala 1700 kr mer i skatt varje månad. På samma sätt hade fastighetsägarna tvingats betala 33 % mer skatt ifall vänstern styrt.
Att sätta ett tak på beskattningen av fastigheter var också helt nödvändigt. De flesta skatter betalas på någon form av intäkt. Inkomstskatten dras från inkomster, kapitalskatt på ränteintäkter, reavinstskatt från vinst vid föräljning av hus osv. Fastighetsskatten baserades ju dock inte på några pengar som fanns, utan på tanken att när husägaren en dag säljer så kommer han eventuellt vara rik och ska då betala skatt för det på förhand. Fastighetsskatten kunde drabba helt vanliga människor utan någon som helst rikedom.
Tänk dig att du är en normalinkomsttagare som bott i samma hus i tiotals år. Helt plötsligt bygger de en golfbana eller liknande i skogen intill och det börjar flytta in en massa rika stockholmare i grannhusen. Då stiger värdet på ditt hus snabbt, och du kan med vänstersystemet tvingas åka på en obegränsat hög fastighetsskatt, även om du vare sig är rik eller har några stora inkomster. Fastighetsskatten var en skatt på rika grannar. 2006 blev man även ofta tvungen att betala förmögenhetsskatt just därför att man betalade fastighetsskatt, vilket fortfarande inte betydde att man ens hade några pengar. Mikaela Valtersson (mp), som tillsammans med sin kommunistvänner lovar att återinföra fastighetsskatten, menar att om man inte har råd att betala den så bör man ta lån eller sälja huset. Vänstern verkar sträva efter ökade klyftor. Signalen är tydlig; Är du inte rik ska du inte bo i fint hus, även om du har råd med själva huset.
Lars Johansson (s) påstår i sin debattartikel att Alliansen inte avskaffat fastighetsskatten tillräckligt väl och inte sänkt den tillräckligt mycket. Försöker mannen skjuta sig i foten? Vänstern går till val på återinförd obegränsad fastighetsskatt och Alliansen är fortfarande emot det. Kritiserar en socialdemokrat Alliansen för att inte vara tillräckligt mycket bättre än vänstern?
Sedan är det förstås sant att Alliansen inte lyckades avskaffa fastighetsskatten helt. Det har ju självfallet att göra med en realitetsanpassning och inte att vi gillar den. Jag skulle helst se ett fullständigt slopande men samtidigt är det viktigt att det inte bedrivs en ekonomiskt oansvarig tobleronepolitik av grekiska mått.
"Förmögenhetsskatten" drabbade de fattigaste
Alliansregeringen avskaffade den orättvisa förmögenhetsskatten 2007. Den drev betydligt mer pengar ur Sverige än vad den drog in till statskassan. Samtidigt försvårade den för företagen och därmed jobben. I slutändan var det, trots det tjusiga namnet, de fattiga som fick betala för ”förmögenhetsskatten”. Vänsterpartierna går nu till val på att återinföra en ”skatt på förmögna”.
Den säkert goda intentionen med förmögenhetsskatten var att Joakim von Anka skulle dela med sig av pengarna han har i sitt valv. Det vänstern glömde var att den som redan har pengar alltid kommer att kunna hitta på ett sätt att behålla dem. Det går alltid att gömma dem i madrassen – eller utomlands. Det fanns så många kryphål att förmögenhetsskatten i princip var frivillig. Man beräknar att 100 miljarder kronor lämnade landet varje år (!) och inte kom till någon som helst nytta för Sverige. Förmögenhetsskatten drog dock in blott omkring 6 miljarder till statskassan. Förmögenhetsbeskattningen innebar en förlust för offentliga finanser och gav således sämre förutsättningar för de svagaste som var beroende av andra.
Företag drabbades av förmögenhetsskatten genom att det blev svårare att genomföra investeringar och att hitta finansiärer. När Sverige hade förmögenhetsskatt var investeringarna som andel av BNP: n lägst i hela EU. Sverige var ett av de länder som senast tog bort sin förmögenhetsskatt och hade redan halkat efter i utvecklingen. Österrike, Tyskland, Danmark, Nederländerna, Island, Luxemburg och Finland avskaffade alla sina förmögenhetsbeskattningar under perioden 1994-2006. Sämre företagsklimat innebär alltid färre arbetstillfällen och att fler riskerar att fastna i utanförskap.
När det går sämre för företag blir fler av med jobbet och det blir svårare att hitta arbeten. När färre jobbar och betalar skatt och fler tvingas till bidragsberoende finns mindre pengar till välfärden. Skatten kostade betydligt mer än de 6 miljarder den drog in. På så vis var det, trots det motsägande namnet, de fattiga som fick betala för ”förmögenhetsskatten”.
Förmögenhetsbeskattningen, liksom flera andra av vänsterns skatter, bidrog till att upprätthålla ett system där den som föddes rik alltid kunde behålla sina pengar men den som föddes fattig troligen också skulle dö fattig.
Sveriges enda arbetarparti
Under mandatperioden har det nya arbetarpartiet Moderaterna och Alliansen höjt arbetares inkomster med en hel månadslön varje år i och med jobbskatteavdraget. Låginkomsttagare har fått 1 200 kr mer att leva för varje månad i sänkt skatt. Oppositionen och det tidigare arbetarpartiet Socialdemokraterna protesterade kraftigt och menade att det var orättvist att sänka skatten för just arbetare. Det gamla arbetarpartiet verkar tycka att det är viktigt att löntagarna hålls i schack.
Nu går vänstern och Sveriges förra arbetarparti Socialdemokraterna till val på att genom höjd skatt sänka inkomsterna för alla Sveriges arbetare. Sveriges nya arbetarparti vill däremot se fortsatt sänkta skatter och höjda inkomster för löntagare.
Hur länge kommer S använda sig av den uppenbart bedrägliga benämningen ”arbetarparti”? Idag heter Sveriges enda arbetarparti Moderaterna.
Jag skriver i Falukuriren 100825
Semantik om "löner"
På ena sidan av "lönen" finns arbetsgivarens lönekonstnad. På andra sidan finns den anställdes inkomst. Däremellan försvinner oftast minst hälften i skatt. Begreppet "lön" är bara en godtycklig teoretisk punkt mellan lönekostnaden och inkomsten för att beskriva vem som juridiskt betalar vilken skatt. I praktiken betalas både arbetsgivarskatt och inkomstskatt av arbetsgivaren.
Vänstern anser sig stå för höjda löner, men Alliansens inkomstökningar för arbetare är tydligen fel. Vänsterrörelsen fokuserar oftast främst på att förtagets lönekostnader ska öka. Bland annat går vänstern till val på en ungdomsskatt för företag som anställer personer under 26 år. Facken vill ofta ha "ökade löner", men samtidigt verkar det vara eftersträvansvärt att löntagarnas inkomster rent av ska sänkas i form av höjda skatter. Vänsterexperimentet går till val på sänkta inkomster för alla som arbetar genom höjd skatt. Ökade lönekostnader men minskade inkomster tjänar ju ingen på. Företagen har råd att anställa färre och arbetskraften får svårare att försörja sig på arbete.
Jag tycker att det är viktigt att alla som arbetar får högre inkomster. Moderaterna går därför till val på fortsatt sänkt skatt för alla löntagare. Samtidigt ser jag gärna att lönekostnaderna minskar. Företag som anställer unga och långtidsarbetslösa har fått sänkta lönekostnader genom att arbetsgivarskatten halverats. Det har de rödgröna motsatt sig.
Vänstern har varit emot såväl inkomstökingar för arbetare som minskade lönekostnader för arbetsgivare. Trots det anser de sig fortfarande sträva efter "höjda löner". Vad menar de egentligen då?
Inflation och skatt
Varför ska människor som går med förlust betala skatt?
Trots att jag i verkligheten inte blivit ett öre rikare har jag tvingats betala 250 spänn i skatt. Hur rättvist är det egentligen? Min uppfattning är att om en person inte går med vinst skall man överhuvudtaget inte fungera på att beskatta honom. Inte konstigt att det finns fattiga när man vingas betala skatt även om man går back. Får du en krona mer så ska du betala 30 äre i kapitalskatt till staten, oavsett hur mycket den där kronan i verkligheten varit.
Nu lider väl jag kanske inte nämnvärt av att behöva betala 250kr för mitt sparkonto, men tänk då på människor som under kanske 50 år försökt spara men sett sina pengar förtvina.
Ännu tydligare blir exemplet om man tittar på konsumentprisindex och exempelvis husköp. Låt säga att du har en mor-eller farförälder som 1950 köpte ett hus för 90 000 kronor. Enligt KPI motsvarar det i dagens penningvärde 1,5 miljoner. Om han eller hon skulle sälja samma hus idag för 1 miljon kronor skulle det ju i reela verkliga mått innebära en förlust. 1 miljon kronor 2009 är mindre än 90 000 kronor 1950. Enligt skatteverket däremot så har man gjort en vinst med 1 000 000 kr - 90 000 kr = 910 000 kr och ska därmed betala 20% skatt på "vinsten". Trots att man i detta högst realistiska exemplet går med egentlig förlust måste man betala 182 000 i skatt.
Vem tjänar något på det här systemet? Vem? Jo, staten. Staten tjänar pengar på andra människors förlustsparanden.
Problemet med inflationsbeskattning drabbar givetvis äldre och pensionärer hårdast, då framförallt de sparat under längst tider. Hur skulle du känna om du sparat pengar i 30 år när pengarna blir värda mindre och mindre, och desutom måste betala "vinstskatt" till staten? Det är inte kul att bli gammal.
Om jag däremot köper ett hus idag för 1 miljon och säljer det imorgon för 1,5 miljoner är det för mig dock självklart att jag ska betala reavinstskatt på det. Då har jag ju gjort en riktig vinst (vi utgår ifrån en inflationen från en dag till en annan är noll). Men jag ser ingen som helst anledning för staten att plocka pengar från gamla människor som under pensionstiden försöker få ihop en hygglig tillvaro trots att de i verkligheten går med förlust.
I Tyskland började man som bekant efter andra världskriget trycka upp sedlar för full maskin för att betala tillbaka det astronomiska krigsskadeståndet. Detta resulterade i en regäl hyperinflation. Pengarna förlorade sitt värde blixtsnabbt. Sedlar var värda mindre än toapapper och barnen fick leka med sedelbuntar, det var billigare än leksaker.
Tänk om någon köpte ett frimärke för en mark 1915 och sedan sålde det för 1 miljon mark 1925. I verkligheten har han ju knappast gjort någon vinst. Finns det någon som på allvar tycker att han ska betala 20% skatt på de där 999 999 marken han gått med "vinst"?
Det är ju för visso en jättesmart idé för stater. Man ser till att det blir hyperinflation i landet och sedan beskattar man befolkningen för det.
Min uppfattning är att folket inte ska betala skatt för inflationen. Skatt ska man betala för verkliga vinster. Människor som går med förlust ska aldrig beskattas.
