HD har avgjort frågan om otrohetskontrollen
Otrohetskontroll är våldtäkt enligt HD
Jag har tidigare skrivit om fallet där en man stod åtalad för våldtäkt efter att gjort en otrohetskontroll på sin flickvän genom att med våld sticka in sina fingrar i hennes kön. Frågan är om detta är en brottslig sexuell handling som hör hemma i brottsbalkens (BrB) 6:e kap. eller ett "vanligt" brott mot frihet och frid, hemmahörande i BrB 4 kap. Klart är alltså att handlingen givetvis är olaglig enligt åtminstone något av kapitlen. En hovrätt ansåg att handlingen inte var sexuell och dömde därmed inte heller för sexualbrott.
Så sent som idag avgjorde Högsta domstolen (HD) frågan (B 1195-13). HD uttalar kort och dogmatiskt att det alltid har en sexuell prägel att stoppa in fingrar i en kvinnas underliv. Några vidare resonemang förs inte. HD konstaterar att gärningsmannens avsikter saknar betydelse. Det må vara så, men varför finns inget utrymme att ta hänsyn till kontexten eller övriga omständigheter när man bedömer om en gärning har en sexuell prägel? HD tycks inte ens ha reflekterat över att ett sådant dogmatiskt synsätt kan få ganska märkliga effekter i enskilda fall. Referenten har i sitt tillägg för egen del motiverat domen på ett betydligt mer utförligt sätt, men likväl förs inga resonemang kring rimligheten i att alla intrång i en kvinnas underliv alltid ska vara att bedöma som sexuella handlingar.
Jag har i mitt tidigare inlägg redogjort för några exempel på handlingar där ett kön spelar en central roll men vars sexuella präglingar är klart ifrågasättbara. Här kommer ytterligare ett;
Ponera att två kvinnor smugglar knark tillsammans. I sammanhanget kan tilläggas att bägge är hetrosexuella och är inte intresserade av varandra på det sättet. Den ena får för sig att den andra undanhåller knark från sin kompanjon. Den ena binder med våld fast den andra och börjar leta efter gömt knark i sin kompanjons kroppsöppningar. Är detta en våldtäkt? Har denna handling sexuell prägel? Med HD:s dogmatiska ställningstagande är svaret ja. Allt olovligt fingrande i en kvinnas underliv har sexuell prägel. Enligt mig låter detta som ett märkligt och lite konstlat synsätt. Det hade inte skadat om HD åtminstone tog upp dessa aspekter i sitt avgörande. Kanske är HD:s avgörande helt enkelt en uppmaning till underrätterna att helt enkelt bara döma och sluta tänka så mycket på sådana här saker.
Otrohetskontroll utgör sexualbrott?
Rimlig hovsrättsdom sprider förhastad panik
Svea Hovrätt avkunnade nyligen en dom i ett mål där en man stod åtalad för att ha utfört en tvångsmässig "otrohetskontroll" på sin flickvän genom att ha fört in sina fingrar i hennes underliv. Svea hovrätt ansåg att gärningen inte utgjorde ett sexualbrott, och därmed heller inte våldtäkt. Tidningarnas kommentarsfällt har svämmat över av personer som åberopat patriarkat. I Aftonbladet har Sanna Lundell påstått att domen utgör "ett slag i ansiktet på Sveriges alla kvinnor" och att alla våldtäktsmän hädanefter kommer att kunna svära sig fria genom att påstå att våldtäkten inte begicks i sexuellt syfte. (Det kan också nämnas att en annan hovrätt, Göra Hovrätt, i ett vid första anblick identiskt fall gjort en helt motsatt bedömning.) Nedan följer ett par kommentarer från en juridikstudent.
Sexualbrotten återfinns i 6 kap. brottsbalken (BrB). De olika rubriceringar ställer olika krav på hur kvalificerad gärningen ska vara. Våldtäkt (6:1) förutsätter att gärningen är ett samlag eller att den är samlagsliknande. Det är alltså ett högt krav på vilken typ av gärning det ska röra sig om. För sexuellt tvång (6:2) räcker det med att det rör sig om en sexuell handling. Ansvar för sexuellt ofredande (6:10) förutsätter enbart att gärningen är ägnad att kränka någon annans sexuella integritet.
Det är en vanlig missuppfattning att alla handlingar som involverar ett naket kön är sexuella handlingar. Urinering, intimtvätt och gynekologyndersökningar är exempel på handlingar som trots att de kretsar kring ett naket kön knappast kan sägas innebära sexuella handlingar. För att det överhuvudtaget ska bli tal om sexualbrott förutsätts normalt att handlingen typiskt ska "reta eller tillfredställa gärningsmannens sexualdrift".
Retar eller tillfredställer en "otrohetskontroll" gärningsmannens sexualdrift? Enligt mig är det tveksamt. (En annan sak är givetvis dock att gärningsmannen måhända utöver "kontrollmotivet" har andra, sexuella motiv, men det förutsätts här att så inte är fallet.)
Om man har i åtanke att sexualbrott normalt förutsätter retande eller tillfredställande av sexualdrift, hur skall man då bedöma dylika gärningar?;
-
En man får för sig att en kvinna är smutsig, sliter av henne kläderna och tvättar genom tvång hennes underliv med tvål. Sexuell handling?
-
En man vill kontrollera om sin dotter är oskuld och för in sina fingrar i hennes kön. Sexuell handling?
-
En man får för sig att en kvinna har livmodercancer, sliter av henne kläderna och för in händerna i hennes kön för att undersöka saken. Sexuell handling?
-
En nazist som letar efter gömda judar (vilka vanligen är omskurna) sliter av en man kläderna för att handgripligen inspektera dennes penis. Sexuell handling?
-
En man sliter under ett slagsmål av en annan man kläderna för att sedan utdela en spark mot dennes testiklar. Sexuell handling?
Enligt mig ligger det nog närmast till hands att säga att ingen av ovanstående gärningar är sexuella handlingar, då de inte retar eller tillfredställer sexualdriften. Angående oskuldskontrollen av dottern har Hovrätten för Västra Sverige bedömt en sådan situation, och kommit fram till att den inte utgjorde ett sexualbrott (RH 2010:9).
Sedan är det också viktigt att komma ihåg att en handling inte är laglig bara för att den inte utgör ett sexualbrott. Den aspekten får givetvis inte glömmas bort (det tycks dock även jurister göra)! Att slita av en annan person kläderna kan exempelvis utgöra misshandel (BrB 3:5), olaga tvång (4:4) eller ofredande (4:7).
Är det nu så att alla våldtäktsmän hädanefter kommer att gå fria om de påstår att våldtäkten inte var sexuell? När det gäller de typiska samlagsfallen av våldtäkt lämnas det ju givetvis ett oerhört begränsat utrymme att överhuvudtaget påstå att handlingen inte var sexuell. Ska våldtäktsmannen påstå att han frös om sin penis och bara ville värma sig lite? En tlltalad kan alltid påstå en massa underligga saker, exempelvis att det inte var meningen, eller att han trodde att han var med i tecknad film, att han trodde att han var hotad av dinosaurier mm. Normalt lyckas åklagaren övertyga rätten om att sådant är nonsens.
Sammanfattningsvis är domen ganska naturlig. Alla handlingar som involverar nakna kön är inte sexuella handlingar.
Rättegång utan tilltalad närvarande
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=3793311
Nytt förslag på gång
För närvarande utreds möjligheterna att ändra lagen för att kunna genomföra rättegångar även om inte nyckelpersoner är på plats. Det är egentligen ganska sunt. Alldeles för många rättegångar ställs idag in, vilket innebär ett enormt slöseri med resurser och skattepengar. Det ständiga uppskjutandet av ganska enkla mål innebär flaskhalsar i systemet som ger upphov till långa kötider. Det är ett problem att det tar alldeles för lång tid att få en dom, vilket innebär stress och besvär för alla inblandade. Även om det återstår att se väljer jag lite optimistiskt att tolka förslaget som att det rör sig om när personer omotiverat struntar i att dyka upp, och inte när det handlar om trafikkaos, plötslig sjukdom eller liknande.
Det är inte så konstigt att så många åtalade inte dyker upp. Då slipper han rättegång och därmed även dom och straff. Detta kryphål innebär att man i praktiken kan tacka nej till dom och straff, vilket är lite märkligt. Vet man att man är skyldig har man inget att vinna men allt att förlora på att infinna sig. Om man är medveten om att rättegången kan bli av utan ens närvaro blir man kanske mer benägen att infinna sig och försvara sig. Oavsett om den åtalade avstår eller inte effektiviseras rättsväsendet radikalt.
Det är viktigt att alla har rätt att försvara sig och göra sig hörd under en rättsprocess. Avstår ena parten från denna rättighet blir det lite tramsartat när man ska ha flera polisbilar som åker hem och letar efter personen. Rättsväsendets resurser behövs till annat än att leka katt-och-råtta med småtjuvar och snattare.
Det är inte så konstigt att så många åtalade inte dyker upp. Då slipper han rättegång och därmed även dom och straff. Detta kryphål innebär att man i praktiken kan tacka nej till dom och straff, vilket är lite märkligt. Vet man att man är skyldig har man inget att vinna men allt att förlora på att infinna sig. Om man är medveten om att rättegången kan bli av utan ens närvaro blir man kanske mer benägen att infinna sig och försvara sig. Oavsett om den åtalade avstår eller inte effektiviseras rättsväsendet radikalt.
Det är viktigt att alla har rätt att försvara sig och göra sig hörd under en rättsprocess. Avstår ena parten från denna rättighet blir det lite tramsartat när man ska ha flera polisbilar som åker hem och letar efter personen. Rättsväsendets resurser behövs till annat än att leka katt-och-råtta med småtjuvar och snattare.
Register över förbrytare
Bindgalen pedofildebatt
Blir man mindre farlig för att ens namn står på en lapp?
Blir man mindre farlig för att ens namn står på en lapp?
Det är omöjligt att låta bli att reagera mot diskussionerna, vilka eskalerat under veckan, om att införa statliga register över personer dömda för övergrepp mot barn. Vad är det för lustig bild på brott och straff människor har? Är man farlig för samhället bör man sitta inlåst. Är man inte farlig för samhället bör man inte sitta inlåst. Varför skulle det finnas lustiga mellanting? Om det finns ett påtagligt problem med återfallsförbrytar-pedofiler i samhället, då måste det vara något fel med straffskalorna eller i kriminalvården.
För att ett sådant register skulle fylla någon funktion alls krävs ju att samtliga dömda förbrytarna fortfarande är farliga. Blir farliga människor mindre farliga för att man skriver upp deras namn på ett papper? Är de farliga borde de ju inte gå fria alls. Om man förutsätter att personerna som förespråkar register anser att farliga människor inte bör gå lösa är ju förslagit bara än mer korkat. Det innebär ju i så fall att bara ofarliga före detta förbrytare ska finnas med i registret samtidigt som alla farliga ännu ostraffade inte ska finnas med i registret.
Återigen, antingen är man farlig eller inte. Antingen skall man vara instängd eller inte. Blir man en dag utsläppt bör det tolkas som att man inte är farlig längre (annars är det ju straffskalorna eller kriminalvården det är fel på). Den utsläppte bör således ha sonat sitt brott och betalat sin skuld till samhället. Den före detta förbrytaren skall då givetvis anpassa/återanpassa sig till ett normalt liv i samhället. Men samhället kan då inte beröva densamme sina möjligheter till återanpassning genom att efter att man blivit ofarlig tatuera in en massa ettiketter i pannan. Hur förväntar man sig att någon skall rehabiliteras när man samtidigt inte tillåter desamma att leva ett normalt liv? Är jag en före detta yrkestjuv som avtjänat mitt straff men som till följd av det berövas möjligheten till att få jobb är ju det enda rimliga att jag återgår i brottslig bana. Dessa register förefaller osedvanligt kontraproduktiva.
Varför skulle det just vara pedofiler som skulle hängas ut? Ja, pedofiler skadar barn för livet. Men det gör även rattfyllon. Rattfyllon är dessutom betydligt vanligare. Skadar barn gör även idioter som säljer knark på skolor. Det gör likaså försummande eller agande föräldrar. Skulle man vara konsekvent skulle man ju i så fall föreslå att ALLA fd brottslingar skulle hängas ut. Men vad för konstigt anarkistiskt vilda-västern-samhälle skulle inte det resultera i? Vanligt folk skall inte avgöra vem som är farligt eller inte genom att kolla i ett register. Man skall avgöra vem som är farlig och vem som är ofarlig genom att titta på vem sitter inlåst och vem som är fri.
Jag har ingen aning om hur lång tid det tar att rehabilitera en pedofil. Kanske är det omöjligt. Då ska de sitta inne på livstid. Men den som är fri, den skall vara fri också. Rättsväsendets uppgifter bör vara att skydda skötsamma mot icke-skötsamma - punkt.
För att ett sådant register skulle fylla någon funktion alls krävs ju att samtliga dömda förbrytarna fortfarande är farliga. Blir farliga människor mindre farliga för att man skriver upp deras namn på ett papper? Är de farliga borde de ju inte gå fria alls. Om man förutsätter att personerna som förespråkar register anser att farliga människor inte bör gå lösa är ju förslagit bara än mer korkat. Det innebär ju i så fall att bara ofarliga före detta förbrytare ska finnas med i registret samtidigt som alla farliga ännu ostraffade inte ska finnas med i registret.
Återigen, antingen är man farlig eller inte. Antingen skall man vara instängd eller inte. Blir man en dag utsläppt bör det tolkas som att man inte är farlig längre (annars är det ju straffskalorna eller kriminalvården det är fel på). Den utsläppte bör således ha sonat sitt brott och betalat sin skuld till samhället. Den före detta förbrytaren skall då givetvis anpassa/återanpassa sig till ett normalt liv i samhället. Men samhället kan då inte beröva densamme sina möjligheter till återanpassning genom att efter att man blivit ofarlig tatuera in en massa ettiketter i pannan. Hur förväntar man sig att någon skall rehabiliteras när man samtidigt inte tillåter desamma att leva ett normalt liv? Är jag en före detta yrkestjuv som avtjänat mitt straff men som till följd av det berövas möjligheten till att få jobb är ju det enda rimliga att jag återgår i brottslig bana. Dessa register förefaller osedvanligt kontraproduktiva.
Varför skulle det just vara pedofiler som skulle hängas ut? Ja, pedofiler skadar barn för livet. Men det gör även rattfyllon. Rattfyllon är dessutom betydligt vanligare. Skadar barn gör även idioter som säljer knark på skolor. Det gör likaså försummande eller agande föräldrar. Skulle man vara konsekvent skulle man ju i så fall föreslå att ALLA fd brottslingar skulle hängas ut. Men vad för konstigt anarkistiskt vilda-västern-samhälle skulle inte det resultera i? Vanligt folk skall inte avgöra vem som är farligt eller inte genom att kolla i ett register. Man skall avgöra vem som är farlig och vem som är ofarlig genom att titta på vem sitter inlåst och vem som är fri.
Jag har ingen aning om hur lång tid det tar att rehabilitera en pedofil. Kanske är det omöjligt. Då ska de sitta inne på livstid. Men den som är fri, den skall vara fri också. Rättsväsendets uppgifter bör vara att skydda skötsamma mot icke-skötsamma - punkt.
