Sebastian Hallberg

Igår passade jag på att titta på TV4:s dokumentär om Sverigedemokraterna på TV4Play. Det verkar som att rasismen är en rädsla som, likt alla andra fobier, är helt irrationell, ologisk, diffus och inte ett dugg systematisk.

I en av de första sekvenserna berättar en man om att han tycker att invandrare är farliga. Han har nämligen hört talas om en invandrare som mördat någon. Det är ju förståss sant att det förekommer att invandrare begår brott, men tror han verkligen att inte infödda svenskar också gör det?  Ska alla människokategorier där brott förekommer slängas ut blir det knappast många kvar. Det finns ingenting som tyder på något samband mellan antalet brott i ett samhälle och andelen invandrare. Det största sambandet mellan vem som riskerar att bli brottsling eller ej är snarare klasstillhörighet. De som har det dåligt ställt löper större risk att hamna i brottslighet. I den kategorin hamnar självfallet många invandrare, men inte för att de är just invandrare utan för att de fastnat i utanförskap.

Ett annat ljushuvud berättar om att han tänker rösta på Sverigedemokraterna så att så många invandrare som möjligt lämnar landet. Däremot ska inte hans persiska kompisar slängas ut - de är ju snälla.

Sverigedemokraternas väljare tjafsar mycket om hur mycket invandringen "kostar". Det är klart att det innebär vissa utgifter men det innebär naturligtvis också intäkter - även invandrare handlar ju i affärer, exempelvis. Dessutom är även det argumentet helt inkonsekvent. Att barn föds i Sverige och ska utbildas kostar enorma mängder pengar. Pensionärer kostar pengar. Skulle Sverigedemokraterna vara konsekventa skulle ju självfallet även barn, studenter och pensionärer slängas ut.

En kille säger sig ha ett kall att rösta på Sd. Han vägrar dock läsa partiprogrammet, för han är inte så intresserad. Ansvarstagande samhällsmedborgare?

Någon rikssverigedemokrat åker till Gotland för att starta upp en lokal Sd-avdelning. Notera att all invandring till Gotland sker från Stockholm. Ett gäng gotlänningar satt och tjafsade om bygglov och avlopp och verkade helt ointresserade av Sd som pari. Rikssverigedemokraten pekade på dem och sade "då blir du förstanamn på fullmäktigelistan, du står på andre plats och du på tredje". Smidig nomineringskommitté...

Nu är ju dokumentärfilmen ganska partisk, men det verkar ganska rimligt att man blir Sd-väljare just av den anledningen att man inte läst partiprogrammet. Rasist blir man av samma skäl som man blir rädd för spindlar eller höjder. Det finns ingen logik eller konsekvens.

Som jag tidigare nämnt har jag svårt att förstå varför sex skulle bli mer eller mindre farligt för att sedelbunten på nattduksbordet byter ägare. Sexköpslagens förespråkare lutar sig i regel antingen mot resonemanget att sex generellt är skadligt (framförallt för njutnings skull) eller att pengatransaktioner helt enkelt är farliga. Gårdagens krönikör i Falukuriren, Lisa Björklund, använder sig av sistnämnda resonemanget.

Lisa Björklund beskriver hur den som tar emot pengar alltid är i ett underläge och bör skyddas. Det är ju inget annat än marxistiskt svammel. Om pengatransaktioner är farliga bör vi ju förbjuda alla köp. Köp av TV-apparater är säkert farligt - försäljaren får ju pengar! Och tänk hur synd det är om alla bankdirektörer - de får ju jättemycket pengar! Med samma helt skruvade resonemang är det synd om de stora utnyttjade elbolagen som tvingas ta ut ockerpriser av de utsugande och onda elkonsumenterna.

I min världsbild är det snarare den som tar emot pengar som är i överläge och den som betalar som är i underläge. Det är knappast synd om sportbilsförsäljaren för att han får för mycket betalt och köparen är knappast ond för att han "tvingar" försäljaren sälja bilar till ett så högt pris. I min värld lever försäljare på konsumenter. Lisa Björklund menar tydligen att konsumenter livnär sig på försäljare.




För övrigt tycker jag att det är tragiskt att det inte finns någon högertidning i Dalarna. Jag saknar Kalmar. Där fnns en vänstertidning (Östran) och en högertidning (Barometern). I det här konstiga länet kan man välja mellan Dalademokraten med Göran Greider, som vill återinföra slaveriet för att komma till bukt med offentlig sektors problem, och Falukuriren, där randomskribenter pratar om höjd skatt och domedag.

Sexköpslagen har åter blivit föremål för debatt. Ur många perspektiv är lagen konstig och debatt kring ämnet är nödvändigt.

Jag tycker man bör ha som utgångspunkt att alla människor ska få jobba med vad de vill så länge man inte skadar sig själv eller andra, och man bär få köpa vilka tjänster man vill som inte skadar sig själv eller andra. Är prostitution skadligt eller är det bara ett teokratiskt och förlegat arv från kristendomen?

Vad är det som i sig är farligt med sexköp? Blir sex mer eller mindre farligt för att sedelbunten på nattduksbordet byter ägare? Att sex inte är skadligt bör vara välkänt. Att pengar byter ägare är heller inte speciellt konstigt. Varför väcker då kombinationen så starka känslor? Kan det vara så att prostitutionsförbudet bottnar i en religiös och moralisk föreställning om att kvinnor ska skyddas från för många "lösaktiga" sexuella kontakter. Att sexköp är olagligt men sexförsäljning är lagligt är också lite märkligt inkonsekvent.

Så fort man diskuterar sexköp glider det ofta snabbt iväg till pajkastning om slaveri och trafficking. Ja, det är sant att det förekommer sexualslaveri. Många av traffickingens offer hamnar dock i bygg- eller restaurangbranschen, exempelvis som städare. Varför förbjuder vi i konsekvensens namn inte köp av hamburgare eller hus? Förekomsten av slaveri inom en viss branch tycks enbart vara skäl nog att förbjuda hela branschen när det gäller prostitution.

Ett av de största och mest kända slaverierna var när européerna fraktade afrikaner för att arbeta på sockerrörsplantager på de amerikanska kontinenterna. Lösningen på amerikanska sockerslaveriet var aldrig att förbjuda köp av socker.

Sexköpslagen har inneburit att alla sexsäljares kunder per definition är kriminella. Vilken trygghet i arbetsmiljön ger det? Kriminaliseringen har sopat bort sexhandeln från gatorna till mörkare källare och gränder där den är omöjlig att kontrollera. Jag tror att sexhandelsbranschen skulle må bra av en legalisering. Tänk om prostituerade kunde bilda fackföreningar, ta del av arbetsmiljöregler mm. Öppenhet är det bästa receptet mot slaveri. Förbudet ger bara blodig och ljusskygg maffia monopol på branschen, vilket knappast är bra för någon.

I undersökningar har det visat sig att förhållandevis många svenska unga tjejer kan tänka sig eller har sålt sexuella tjänster. Valutan är allt ifrån pengar till studiehjälp. Jag tror att man måste se lite mer nyansierat på sexköpsfrågan än att bara flaxa med armarna och vråla "slaveri!!". Alla sexsäljare är inte förslavade baltiska småflickor.

I debatten hörs ofta frågan "Hur skulle du känna om din dotter blev prostituerad?". Om jag hade en dotter så skulle det vara ett betydligt större problem för mig om hon tvingades växa upp i ett samhälle där hon inte fick bli vad hon ville än om hon frivilligt blev prostituerad.

Man stöter idag ofta på påståenden om huruvida islam är en "fredlig" eller en "våldsam" religion. Senast förra veckan, under Peace and Love-festivalen kom en berusad medelålders man fram till mig och började svamla om hur ondsint och våldsam islam var. Jag tror att man måste se lite mer nyanserat på det. Religion är religion, varken mer eller mindre. Nästan all djävulskap som sker i Allahs namn sker också eller har skett i Jesu eller Guds namn.

Å ena sidan är det faktiskt så att man inte kan säga att islam är en särskilt fredlig religion. Det står i Koranen bland annat att otrogna skall halshuggas och lemlästas. Fast personer som använder det som ett vapen mot islam har antingen inga perspektiv eller är helt enkelt fientliga mot alla religioner. Har någon av islamofoberna ens läst Bibeln? I gamla testamentet är det dödstraff hit och stening dit. Till och med Jesus säger det lite kryptiska "varje träd som inte bär god frukt skall huggas av och kastas i elden" när han beskriver sin syn på "falska profeter".


På samma sätt som det uppstår förtryck och våld när islams lära blir världslig lag blir det alltid förtryck och våld när ett teokratiskt styrskick uppstår. Efter reformationen i Sverige upphöjdes Bibeln på 1500-1600-talet till allmän lag. I enlighet med gamla testamentets principer började det utfärdas dödsstraff som aldrig förr. Vårt land gick igenom en våg av massavrättningar. Framförallt kvinnor blev avrättade för häxeri. Vi kan utgå ifrån att samtliga av dessa var oskyldiga. Ännu fler, framförallt män, blev på ganska lösa grunder avrättade för tidelag. Hur många av dessa brott som faktiskt ägde rum kan diskuteras. Därutöver har vi ju alla vanliga otrohetsbrott. Alla teokratiska stater verkar bli fruktansvärda förtryckande diktaturer, oberoende av vilken religion staten bekänner sig till. Iran är inte en blodtörstig stat för att landet är muslimskt, utan för att det är just en teokratisk diktatur. I så fall är ju kristendomen en minst lika blodtörstig religion, med Sverige som exempel.


Ibland hänvisar man till militanta galningar när man påstår att islam är en farlig religion. Det är förvisso sant att Usama bin Laden både är massmördare och muslim, men blir alla muslimer massmördare? Adolf Hitler var kristen. Är alla kristna då massmördare? Man kan inte tro att vissa enskilda extrema personer är representativa för världsreligioner eller miljarder anhängare. På samma sätt som man sannolikt kan vara kristen utan att vara nazist kan man nog även vara muslim utan att vara Al Qaida-terrorist.

I miljardreligionen Islam händer det många konstiga saker i Allahs namn. Men hur har vi det med skotten i Knutby? Så vitt jag minns tillhörde dessa en kristen sekt. Det påstås ofta att muslimer är kvinnofientliga på grund av dittan och dattan. Har vi redan glömt bort att kvinnan i kristen tradition betraktats som en dålig kopia av mannen? För bara nåt sekel sedan var alla kvinnor i exempelvis Sverige, helt i enlighet med Guds värdsordning, omyndiga. Som ogift var fadern förmyndaren och som gift var mannen förmyndaren. Kvinnor har i västsamhällen, på många ställen fortfarande, hänvisats till hemmet. Inom katolicismen får kvinnor fortfarande inte bli präster, då det är emot den kristna världsordningen. Listan kan göras lång. Islam är knappast mer kvinnoförtryckande än vad kristendomen är.

Islam anses också farlig då det finns islamistiska grupperingar som anser sig föra ett heligt krig mot "otrogna", dvs västsamhällen. Kristna islamofober som använder det som argument har helt enkelt glömt bort sina egen historia. Man kan fråga dessa varför de ser grandet i sin grannes öga men inte bjälken i sitt eget, för att citera Mat 7:3 på ett mycket passande vis. 1095 deklarerade påven Urban II att "Gud ville" att de kristna skulle återerövra Jerusalem från de otrogna (muselmanerna). På vägen stannade dessa "snälla" kristna, för att stärka sitt självförtroende och testa sin förmågor, och slog ihjäl lite judar och andra "mindre värda" för skojs skull. På 1600-talet krigade europas kristna i 30 år om vilken kristendom som var bäst kristendom. Att som kristen hävda att islam är en krigisk religion är att kasta sten i glashus. Till och med den annars så helgonförklarade buddhismen används till våld i Sydostasien. Är Islam en särskilt våldsam religion?

Jag är osäker på ifall islamofobin beror på en rädsla för islam eller en rädsla för religioner i allmänhet. En stor del av de aktivt religiösa i Sverige idag är trots allt just muslimer. Blir man mer eller mindre snett betittad om man säger att man är muslim än om man säger att man är kristen? Carola Häggqvist är ju mer eller mindre idiotförklarad till följd av sin starka kristna tro. Jag är faktiskt inte säker på att man skulle drabbas av mer eller mindre förakt om man klädde sig i "kristna kläder" än "muslimska kläder". Då har vi ändå inte än gått in på sekteristiska frikyrkor eller katolicism. Varenda gång påven, även om han försöker till det yttersta att utrycka sig milt, uttalar sig om homosexualitet får han ett helt uppslag i tidningarna där han från såväl höger som vänster anklagas för homofobi. Är svenskar rädda för islam eller för religioner?

Ett av de mest korkade rappakaljauttalanden man kan göra är att påstå att det inte finns någon plats för islam i europeisk kultur. Europa var muslimskt redan när vi nordbor fortfarandde klängde i träden och lekte med runstenar. Mellan 700- och 1400-talet var nuvarande Spanien muslimskt ända upp till dagens Frankrike.  Dä r finns fortfarande många moskéer kvar. Hela sydöstra Europa, såväl Grekland som Ungern, har till hört muslimska Osmanska Riket. Det finns fortfarande gott om muslimer i Östeuropa. Det var egentligen vara norra och centrala Europa som aldrig var muslimskt. Att säga att islam inte är en del av europeisk kultur är fel. Det var med det muslimska imperierna som det europeiska intresset för antiken återuppstod, och banade väg för renässansen. Mycket av det vi vet om grekisk filosofi och vetenskap har vi fått av muslimerna, som översatte dessa skrifter till arabiska. Originalen tappade européerna bort för länge sedan, men genom arabiska översättningar och genom muslimernas ögon överlevde kunskapen om antiken.

Sammanfattningsvis kan man säga att det finns få tendenser av djävulskap inom islam som man inte också kan hitta igen i kristendomen eller många andra religioner. Islam är ingen särskilt fredlig religion, men den är heller ingen särskilt våldsam religion. Islam är helt enkelt en religion, varken mer eller mindre.

Nu har aborträtten börjat diskuteras igen. Anledningen är att nån knäppgök gjort abort två gånger ör att det varit "fel" kön på barnet. I Sverige får man ännu göra abort utan att ifrågasättas fram till 18:e veckan. Därefter måste Socialstyrelsen bevilja tillstånd. Nu höjs rösterna för en mindre generös aborträtt.

Visst, det är moraliskt ifrågasättbart att välja bort barn med "fel" kön. Men skall det vara juridiskt ifrågasättbart? Om en förälder behandlar sina två barn olika (dock inte dåligt), skall staten då gå in försöka rätta till det? Om Kalle får mer veckopeng än Kajsa, skall man lagstifta om lika veckopeng för alla barn? Ja, det är moraliskt fel att ge Kalle mer pengar än Kajsa och ja, det är moraliskt fel att abortera döttrar men inte söner. Alla friheter innebär ett ansvar. Det kommer alltid förekomma individer som missköter det ansvaret. Om en person är ful i mun, är det skäl nog att förbjuda tal vid offentliga platser?
Det är inte statens uppgift att försöka reda ut individers märkliga männosyn. Att opinionsbilda kanske helt enkelt bör ligga på humanitära och ideela organisationers bord i stället.

Jag tror nog dessutom att de ofödda barnen har det bättre som döda än att behöva växa upp med de där korkskallade föräldrarna som sannolikt bara hade tjatat om hur bra det hade varit om barnen varit pojkar.

M, Fp och C har som bekant desvärre beslutat sig för att köra över sin bundsförvant Kd. Dels är det ifrågasättbart hur en partiallians skall kunna fungera när tre partier berövar det tredje att leva ut i sina hjärtefrågor. Det nuvarande förslaget är att avskaffa partnerskapslagstiftningen till förmån för en könsneutral äktenskapsbalk. Däremot skall man dock inte tvinga enskilda samfund att viga homosexuella mot deras vilja. Man kan undra hur hållbart det blir i längden. Det är väl snarare en sorts temporär kompromiss som sannolikt kommer att rivas upp för eller senare. Jag såg att exempelvis Aurelius (m) i en debattartikel var starkt kritisk mot sitt partis förslag.

I grund och botten är frågan så otroligt enkel. Politiken ska inte in i religionen, men religionen skall inte heller in i politiken. Det krångliga med äktenskapet idag är att kyrkosamfunden får en myndighetsroll som myndighetsutövare. Dels har kyrkorna hand om det religiöst cermoniella, givetvis. Idag är det även samfundet som sköter den juridiska biten - att makarna registreras och får särskilda rättigheter och skyldigheter mot varandra när det gäller exempelvis arv. Politiken och religionen är forfarande inlindade i varandra - ett arv från tiden med en statskyrka.
Kd:s förslag i frågan är faktiskt riktigt klockrent. Lösningen är helt enkelt att avskaffa äktenskapsbalken till förmån för en könsneutral samlevnadsbalk. Vigselrätten, eller vad än man vill kalla det, blir ett statligt monopol. Kyrkorna får sedan välja att utforma sina cermonier hur de vill.
I praktiken skall det alltså gå till så att makarna skickar in ett papper till en statlig myndighet, vilket resulterar i att de blir juridiskt vigda/ingår partnerskap. Sedan kan man gå och fira det var man vill, oavsett om det är en religiös cermoni i en kyrka, en moské, en synagoga eller bara en trevlig sammankomst i hemmet.

Det ju egentligen två universalt erkända rättigheter som krockar.
För det första är det rätten till sexuell läggning. Givetvis skall juridiska regler gälla alla som bor tillsammans oavsett kön. För min del kan jag även tänka mig att införa juridisk polygami. Lever ett antal människor tillsammans borde samma regler gälla oavsett omständigheterna. Staten skall inte ha rätt att värdera olika varianter av samlevnad. Av princip skall ju alla vara lika inför lagen.
För det andra berör frågan även religionsfriheten. I religionsfriheten måste det ju givetvis ingå att jag ska få utforma mina religiösa cermonier hur jag vill, utan att bli pressad av staten. Religiösa cermonier är ju i närmast lite som skådespel där olika roller måste matchas med olika skådespelare. Vem vill exempel klandra SVT för att inte Sven Wolter fick spela Selma Lagerlöf? Vill ett samfund att deras vigslar ska gå till så att det finns en manlig präst, en make och en hustru, borde de inte få det då? Om ett annat religiöst samfund illa fira samma cermoni genom att ha två kvinnliga präster, tre hustrur och en make, borde inte även de ha rätt till det?

Staten bör om något garantera såväl religiös frihet som frihet i samlevnaden.