EP-valet
Reflektioner över valresultatet
Det har nu passerat ett par veckor sedan det slutgiltiga valresultatet offentliggjordes. Precis alla (förutom Mona Sahlin) betraktade valet som katastrofalt. Men var det verkligen det?
Vilka var egentligen motsättningarna innan valet? Vem var fienden? Olikt vanliga nationella val hanlade det här valet knappast om två block som tävlade om flest mandat. Det var knappt ens så att valet handlade om att övertyga socialdemokrater att rösta på (m).
I det här valet fanns två fienden; Soffliggarna och småpartierna. Med den utgångspunkten kan man utan tvekan konstatera att valet blev en succé.
När det gäller kriget mot soffliggarna kan man bara konstatera att valdeltagandet ökade från 37,85% 2004 till 45,53%. Det är alltså en ganska betydande ökning. Det råder ingen tvekan om att vi vann mot soffliggarna.
När det gäller kampen mot småpartierna är det viktigt att komma ihåg att junilistan 2004 fick 3 mandat. Dessa "EU-skeptiker" var så skeptiska mot EU att de till och med var skeptiska mot att rösta i parlamentet. Därför lade de ofta ner sina röster och satt längst bak och buade.
Inför valet 2009 konstaterades det att Sverigedemokraterna var farligt nära att få mandat. Gudrun Schyman (fi) hävade i alla fall själv att även hon skulle få mandat. Piratpartiet var favorittippade redan från början.
Så hur gick det nu då? Även småparti-idioterna reducerades. Tre junilist-knäppgökar åkte ut och in åkte en pirat-knäppgök. Tre knäppgökar blev till en knäppgök. Det är ju en framgång. Dessutom åkte varken Sd eller Fi in, vilket också kan ses som positivt. Valet var således en seger mot småpartierna.
Dessutom kan man även konstatera att på vänsterkanten förskjöts mandaten åt höger. Vänsterpartiet förlorade ett mandat till fördel för en miljöpartist. På högersidan fick Fp ytterligare ett mandat, vilket också innebär att Allianspartiernas ledning över vänsterpartierna stärks bland Sveriges europaparlamentariker. Det bör också ses som en seger.
Jag kan även gotta mig, liksom många andra som såg valvakan hur (m) för varje kvart steg med någon promille medan (s) sjönk med motsvarande.
För övrigt kan man undra hur Kd tänkt. De har haft Ella Bohlin att driva hela deras valrörelse, men nu blir Alf Svensson deras parlamentariker. Hade man inte förstått att han skulle få så många kryss? Alf Svensson är ju trots allt en politisk gigant som varit verksam i flera decennier.
Avslutningsvis kan jag säga att jag ser positivt på valresultatet. Vi vann mot soffliggarna och småpartierna, och stärkte dessutom vår ställning mot Vänsterkartellen.
Vilka var egentligen motsättningarna innan valet? Vem var fienden? Olikt vanliga nationella val hanlade det här valet knappast om två block som tävlade om flest mandat. Det var knappt ens så att valet handlade om att övertyga socialdemokrater att rösta på (m).
I det här valet fanns två fienden; Soffliggarna och småpartierna. Med den utgångspunkten kan man utan tvekan konstatera att valet blev en succé.
När det gäller kriget mot soffliggarna kan man bara konstatera att valdeltagandet ökade från 37,85% 2004 till 45,53%. Det är alltså en ganska betydande ökning. Det råder ingen tvekan om att vi vann mot soffliggarna.
När det gäller kampen mot småpartierna är det viktigt att komma ihåg att junilistan 2004 fick 3 mandat. Dessa "EU-skeptiker" var så skeptiska mot EU att de till och med var skeptiska mot att rösta i parlamentet. Därför lade de ofta ner sina röster och satt längst bak och buade.
Inför valet 2009 konstaterades det att Sverigedemokraterna var farligt nära att få mandat. Gudrun Schyman (fi) hävade i alla fall själv att även hon skulle få mandat. Piratpartiet var favorittippade redan från början.
Så hur gick det nu då? Även småparti-idioterna reducerades. Tre junilist-knäppgökar åkte ut och in åkte en pirat-knäppgök. Tre knäppgökar blev till en knäppgök. Det är ju en framgång. Dessutom åkte varken Sd eller Fi in, vilket också kan ses som positivt. Valet var således en seger mot småpartierna.
Dessutom kan man även konstatera att på vänsterkanten förskjöts mandaten åt höger. Vänsterpartiet förlorade ett mandat till fördel för en miljöpartist. På högersidan fick Fp ytterligare ett mandat, vilket också innebär att Allianspartiernas ledning över vänsterpartierna stärks bland Sveriges europaparlamentariker. Det bör också ses som en seger.
Jag kan även gotta mig, liksom många andra som såg valvakan hur (m) för varje kvart steg med någon promille medan (s) sjönk med motsvarande.
För övrigt kan man undra hur Kd tänkt. De har haft Ella Bohlin att driva hela deras valrörelse, men nu blir Alf Svensson deras parlamentariker. Hade man inte förstått att han skulle få så många kryss? Alf Svensson är ju trots allt en politisk gigant som varit verksam i flera decennier.
Avslutningsvis kan jag säga att jag ser positivt på valresultatet. Vi vann mot soffliggarna och småpartierna, och stärkte dessutom vår ställning mot Vänsterkartellen.
