Sebastian Hallberg

Igår passade jag på att titta på TV4:s dokumentär om Sverigedemokraterna på TV4Play. Det verkar som att rasismen är en rädsla som, likt alla andra fobier, är helt irrationell, ologisk, diffus och inte ett dugg systematisk.

I en av de första sekvenserna berättar en man om att han tycker att invandrare är farliga. Han har nämligen hört talas om en invandrare som mördat någon. Det är ju förståss sant att det förekommer att invandrare begår brott, men tror han verkligen att inte infödda svenskar också gör det?  Ska alla människokategorier där brott förekommer slängas ut blir det knappast många kvar. Det finns ingenting som tyder på något samband mellan antalet brott i ett samhälle och andelen invandrare. Det största sambandet mellan vem som riskerar att bli brottsling eller ej är snarare klasstillhörighet. De som har det dåligt ställt löper större risk att hamna i brottslighet. I den kategorin hamnar självfallet många invandrare, men inte för att de är just invandrare utan för att de fastnat i utanförskap.

Ett annat ljushuvud berättar om att han tänker rösta på Sverigedemokraterna så att så många invandrare som möjligt lämnar landet. Däremot ska inte hans persiska kompisar slängas ut - de är ju snälla.

Sverigedemokraternas väljare tjafsar mycket om hur mycket invandringen "kostar". Det är klart att det innebär vissa utgifter men det innebär naturligtvis också intäkter - även invandrare handlar ju i affärer, exempelvis. Dessutom är även det argumentet helt inkonsekvent. Att barn föds i Sverige och ska utbildas kostar enorma mängder pengar. Pensionärer kostar pengar. Skulle Sverigedemokraterna vara konsekventa skulle ju självfallet även barn, studenter och pensionärer slängas ut.

En kille säger sig ha ett kall att rösta på Sd. Han vägrar dock läsa partiprogrammet, för han är inte så intresserad. Ansvarstagande samhällsmedborgare?

Någon rikssverigedemokrat åker till Gotland för att starta upp en lokal Sd-avdelning. Notera att all invandring till Gotland sker från Stockholm. Ett gäng gotlänningar satt och tjafsade om bygglov och avlopp och verkade helt ointresserade av Sd som pari. Rikssverigedemokraten pekade på dem och sade "då blir du förstanamn på fullmäktigelistan, du står på andre plats och du på tredje". Smidig nomineringskommitté...

Nu är ju dokumentärfilmen ganska partisk, men det verkar ganska rimligt att man blir Sd-väljare just av den anledningen att man inte läst partiprogrammet. Rasist blir man av samma skäl som man blir rädd för spindlar eller höjder. Det finns ingen logik eller konsekvens.

Från vänsterkanten får ofta högern påhopp om att vi skulle stå för "sänkta löner." Det är ett mycket märkligt påstående med tanke på att Alliansen stått för en av de största inkomstökningarna för Sveriges arbetare. I och med jobbskatteavdraget har låginkomsttagare fått en hel månadslön mer att leva på varje år. Vänstern menar då att detta inte är "rätt sorts" "löneförhöjning".

På ena sidan av "lönen" finns arbetsgivarens lönekonstnad. På andra sidan finns den anställdes inkomst. Däremellan försvinner oftast minst hälften i skatt. Begreppet "lön" är bara en godtycklig teoretisk punkt mellan lönekostnaden och inkomsten för att beskriva vem som juridiskt betalar vilken skatt. I praktiken betalas både arbetsgivarskatt och inkomstskatt av arbetsgivaren.

Vänstern anser sig stå för höjda löner, men Alliansens inkomstökningar för arbetare är tydligen fel. Vänsterrörelsen fokuserar oftast främst på att förtagets lönekostnader ska öka. Bland annat går vänstern till val på en ungdomsskatt för företag som anställer personer under 26 år. Facken vill ofta ha "ökade löner", men samtidigt verkar det vara eftersträvansvärt att löntagarnas inkomster rent av ska sänkas i form av höjda skatter.  Vänsterexperimentet går till val på sänkta inkomster för alla som arbetar genom höjd skatt. Ökade lönekostnader men minskade inkomster tjänar ju ingen på. Företagen har råd att anställa färre och arbetskraften får svårare att försörja sig på arbete.

Jag tycker att det är viktigt att alla som arbetar får högre inkomster. Moderaterna går därför till val på fortsatt sänkt skatt för alla löntagare. Samtidigt ser jag gärna att lönekostnaderna minskar. Företag som anställer unga och långtidsarbetslösa har fått sänkta lönekostnader genom att arbetsgivarskatten halverats.  Det har de rödgröna motsatt sig.

Vänstern har varit emot såväl inkomstökingar för arbetare som minskade lönekostnader för arbetsgivare. Trots det anser de sig fortfarande sträva efter "höjda löner". Vad menar de egentligen då?

På fler och fler ställen uppträder en missriktad misstro mot politik. Det finns dock en stor risk att denna misstro slår tillbaka på de själva och alla andra.

Allt fler skolor stänger sina portar till demokratiska samtalen och politiken. På många platser vill man inte ha politiker. Politiker uppfattas nästan som gatuförsäljare. Riktigt så enkelt är det dock inte. Det handlar om att värna om de demokratiska samtalen. När man försöker skydda folk från politiken innebär det också paradoxalt nog att man skyddar politiker från folk. Vart din mormor ska bo, ifall ditt barn blir mobbat i skolan, på vilken sida av vägen lyktstolpen ska gå - allt är politik. En grundläggande moderat uppfattning är att politik är för viktigt för att bara lämnas åt politiker. Det behövs alltid mer ifrågasättande, fler idéer och fler diskussioner. Vi måste sänka ribborna för att fler ska kunna vara delaktiga. Ingen görs någon tjänst av att man blir utestängd från demokratin.

Flera gånger stöter man på påståenden om att Sveriges problem skulle lösts för länge sedan om bara M och S samarbetade, men är det verkligen så? Det innebär ju att Sveriges väljare i praktiken bara skulle få ett regeringsalternativ att välja mellan. Ett av det basala argumenten mot demokrati och för diktatur är just att den politiska styrningen blir snabbare och effektivare när man slipper diskutera. I Weimar-Tyskland ansågs de folkvalda bara gräla med varandra, vilket öppnade upp för att folket samlades kring en enda stark ledare - Hitler. Resultatet är högst diskutabelt. Ett samhälle kan aldrig växa utan att nya idéer frodas. Idéer föds och utvecklas ur fria diskussioner. Diktatorer brukar vara väldigt snabba och effektiva på att verkställa befintliga idéer. När den ende ledarens idéer tar slut stannar samhällsutvecklingen. Det finns en anledning till varför Ipoden uppfanns i USA och inte på Kuba, som lever kvar på 50-talet. Dessutom behöver alla diktaturer kostsamma system för att likvidera alla oliktänkande.

Diskussioner ÄR bra. Människor ska inte skyddas från politiker och politiker ska absolut inte skyddas från folket.