Otrohetskontroll är våldtäkt enligt HD
Jag har
tidigare skrivit om fallet där en man stod åtalad för våldtäkt efter att gjort en otrohetskontroll på sin flickvän genom att med våld sticka in sina fingrar i hennes kön. Frågan är om detta är en brottslig sexuell handling som hör hemma i brottsbalkens (BrB) 6:e kap. eller ett "vanligt" brott mot frihet och frid, hemmahörande i BrB 4 kap. Klart är alltså att handlingen givetvis är olaglig enligt åtminstone något av kapitlen. En hovrätt ansåg att handlingen inte var sexuell och dömde därmed inte heller för sexualbrott.
Så sent som idag avgjorde Högsta domstolen (HD) frågan (B 1195-13). HD uttalar kort och dogmatiskt att det alltid har en sexuell prägel att stoppa in fingrar i en kvinnas underliv. Några vidare resonemang förs inte. HD konstaterar att gärningsmannens avsikter saknar betydelse. Det må vara så, men varför finns inget utrymme att ta hänsyn till kontexten eller övriga omständigheter när man bedömer om en gärning har en sexuell prägel? HD tycks inte ens ha reflekterat över att ett sådant dogmatiskt synsätt kan få ganska märkliga effekter i enskilda fall. Referenten har i sitt tillägg för egen del motiverat domen på ett betydligt mer utförligt sätt, men likväl förs inga resonemang kring rimligheten i att alla intrång i en kvinnas underliv alltid ska vara att bedöma som sexuella handlingar.
Jag har i
mitt tidigare inlägg redogjort för några exempel på handlingar där ett kön spelar en central roll men vars sexuella präglingar är klart ifrågasättbara. Här kommer ytterligare ett;
Ponera att två kvinnor smugglar knark tillsammans. I sammanhanget kan tilläggas att bägge är hetrosexuella och är inte intresserade av varandra på det sättet. Den ena får för sig att den andra undanhåller knark från sin kompanjon. Den ena binder med våld fast den andra och börjar leta efter gömt knark i sin kompanjons kroppsöppningar. Är detta en våldtäkt? Har denna handling sexuell prägel? Med HD:s dogmatiska ställningstagande är svaret ja. Allt olovligt fingrande i en kvinnas underliv har sexuell prägel. Enligt mig låter detta som ett märkligt och lite konstlat synsätt. Det hade inte skadat om HD åtminstone tog upp dessa aspekter i sitt avgörande. Kanske är HD:s avgörande helt enkelt en uppmaning till underrätterna att helt enkelt bara döma och sluta tänka så mycket på sådana här saker.
Rimlig hovsrättsdom sprider förhastad panik
Svea Hovrätt avkunnade nyligen en dom i ett mål där en man stod åtalad för att ha utfört en tvångsmässig "otrohetskontroll" på sin flickvän genom att ha fört in sina fingrar i hennes underliv. Svea hovrätt ansåg att gärningen inte utgjorde ett sexualbrott, och därmed heller inte våldtäkt. Tidningarnas kommentarsfällt har svämmat över av personer som åberopat patriarkat.
I Aftonbladet har Sanna Lundell påstått att domen utgör "ett slag i ansiktet på Sveriges alla kvinnor" och att alla våldtäktsmän hädanefter kommer att kunna svära sig fria genom att påstå att våldtäkten inte begicks i sexuellt syfte. (Det kan också nämnas att en annan hovrätt, Göra Hovrätt, i ett vid första anblick identiskt fall
gjort en helt motsatt bedömning.) Nedan följer ett par kommentarer från en juridikstudent.
Sexualbrotten återfinns i 6 kap. brottsbalken (BrB). De olika rubriceringar ställer olika krav på hur kvalificerad gärningen ska vara. Våldtäkt (6:1) förutsätter att gärningen är ett samlag eller att den är samlagsliknande. Det är alltså ett högt krav på vilken typ av gärning det ska röra sig om. För sexuellt tvång (6:2) räcker det med att det rör sig om en sexuell handling. Ansvar för sexuellt ofredande (6:10) förutsätter enbart att gärningen är ägnad att kränka någon annans sexuella integritet.
Det är en vanlig missuppfattning att alla handlingar som involverar ett naket kön är sexuella handlingar. Urinering, intimtvätt och gynekologyndersökningar är exempel på handlingar som trots att de kretsar kring ett naket kön knappast kan sägas innebära sexuella handlingar. För att det överhuvudtaget ska bli tal om sexualbrott förutsätts normalt att handlingen typiskt ska "reta eller tillfredställa gärningsmannens sexualdrift".
Retar eller tillfredställer en "otrohetskontroll" gärningsmannens sexualdrift? Enligt mig är det tveksamt. (En annan sak är givetvis dock att gärningsmannen måhända utöver "kontrollmotivet" har andra, sexuella motiv, men det förutsätts här att så inte är fallet.)
Om man har i åtanke att sexualbrott normalt förutsätter retande eller tillfredställande av sexualdrift, hur skall man då bedöma dylika gärningar?;
-
En man får för sig att en kvinna är smutsig, sliter av henne kläderna och tvättar genom tvång hennes underliv med tvål. Sexuell handling?
-
En man vill kontrollera om sin dotter är oskuld och för in sina fingrar i hennes kön. Sexuell handling?
-
En man får för sig att en kvinna har livmodercancer, sliter av henne kläderna och för in händerna i hennes kön för att undersöka saken. Sexuell handling?
-
En nazist som letar efter gömda judar (vilka vanligen är omskurna) sliter av en man kläderna för att handgripligen inspektera dennes penis. Sexuell handling?
-
En man sliter under ett slagsmål av en annan man kläderna för att sedan utdela en spark mot dennes testiklar. Sexuell handling?
Enligt mig ligger det nog närmast till hands att säga att ingen av ovanstående gärningar är sexuella handlingar, då de inte retar eller tillfredställer sexualdriften. Angående oskuldskontrollen av dottern har Hovrätten för Västra Sverige bedömt en sådan situation, och kommit fram till att den inte utgjorde ett sexualbrott (RH 2010:9).
Sedan är det också viktigt att komma ihåg att en handling inte är laglig bara för att den inte utgör ett sexualbrott. Den aspekten får givetvis inte glömmas bort (det tycks dock även jurister göra)! Att slita av en annan person kläderna kan exempelvis utgöra misshandel (BrB 3:5), olaga tvång (4:4) eller ofredande (4:7).
Är det nu så att alla våldtäktsmän hädanefter kommer att gå fria om de påstår att våldtäkten inte var sexuell? När det gäller de typiska samlagsfallen av våldtäkt lämnas det ju givetvis ett oerhört begränsat utrymme att överhuvudtaget påstå att handlingen inte var sexuell. Ska våldtäktsmannen påstå att han frös om sin penis och bara ville värma sig lite? En tlltalad kan alltid påstå en massa underligga saker, exempelvis att det inte var meningen, eller att han trodde att han var med i tecknad film, att han trodde att han var hotad av dinosaurier mm. Normalt lyckas åklagaren övertyga rätten om att sådant är nonsens.
Sammanfattningsvis är domen ganska naturlig. Alla handlingar som involverar nakna kön är inte sexuella handlingar.
Märklig kritik mot Reinfeldt
Reinfeldt
intervjudes nyligen om ekonomiska stimulansåtgärder och eventuell massarbetslöshet. Statsministern sade då: "
Det är inte korrekt att beskriva Sverige som i ett läge med massarbetslöshet. Om man tittar på etniska svenskar mitt i livet så har vi mycket låg arbetslöshet." Uttalandet verkar ha givit upphov till ramaskri, men vad är det egentligen som är så farligt?
Är påståendet falskt?Det är ju bara att gå in på SCB:s hemsida och kolla i statistiken.
Det är inte falskt.
Det krävs inga omfattande kunskaper för att snabbt se att ungdoms- och invandrararbetslösheten påtagligt är mångdubbelt större än arbetslösheten bland infödda 25-54-åringar. Det är ett objektivt faktum.
En annan sak är att att "etniska svenskar" inte till fullo överenstämmer med "inrikes födda". Det förekommer antagligen att personer med annan etnicitet föds i Sverige och att personer med svensk etnicitet föds utomlands. Rimligen syftade statsministern på just inrikes födda och i princip stämmer antagligen påståendet oavsett.
Är "etnicitet" ett olämpligt ord?
Ordet "etnicitet" är ett etablerat uttryck. Det återfinns bland annat i författningstext (regeringsformen och diskrimineringslagen mm). Det är knappast rasistiskt att använda det ordet - det är ju till och med en juridisk term. Det kan i sammanhanget nämnas att "ras" avskaffades ur diskrimineringslagen med hänvisning till att det inte finns några biologiska belägg för att några raser skulle finnas, men däremot lät man "etnicitet" stå kvar (prop. 2007/08:95 s. 117 ff). Etnicitetsbegreppet exemplifieras också. "När det gäller etniskt ursprung kan framhållas att här innefattas bl.a. nationella minoriteter såsom samer eller romer" (prop. 2007/08:95 s. 120). Enligt wikipedia är en etnisk folkgrupp en grupp med bland annat gemensamt ursprung, språk och kultur.
Jag undrar om den som av en domstol blir tillerkänd skadestånd på grund av etnisk diskriminering skulle anklaga domstolen för att vara rasistisk i och med att den därmed utpekar den diskriminerande som tillhörande en etnisk minoritet.. Knappast..
Sammanfattningsvis är inte "etnicitet" ett olämpligt ord.
Löfven vill ha lösningar som inte är breda men är emot smala lösningar
Stefan Löfven (s) menade att Reinfeldts uttalande var "obehagligt", "otäkt" och att det är fel att Reinfeldt "pekar på en grupp och säger att det är dom som har problem". Till att börja med ska vi ju konstatera att uppgifterna rent statistiskt är oerhört sanna - ungdomar och arbetslösa har större problem än inrikesfödda 25-54-åringar.
Ännu rörigare blir det när man minns vad Löfven sade om ungdomsskatten under partiledardebatten i SVT. Löfven är emot den sänkta ungdomsskatten för att det är en för bred lösning och för att arbetslösheten bland ungdomar inte är ett generellt problem då den är värre i bland annat glesbygden. Löfven pekar alltså ut en ännu mindre grupp än vad Reinfeldt gör men samtidigt är Löfven emot att man pekar ut vissa grupper? Reinfeldts lösning är å ena sidan för bred, men å andra sidan för smal. Ska Löfven redan bli Juholt-rörig?
Den kan också nämnas att det är både normalt, vanligt och rimligt att man riktar insatser dit de behövs och till statistiskt svaga grupper. Varför skulle man lägga pengar på att rikta insatser dit de inte behövs?
Federley tror att arbetslöshetsstatistik mäter rätten till Sverige
Den annars ofta så vettige Fredrik Federley (c) verkar ha fått kortslutning. Han menar att Reinfeldts uttalande betyder "att vissa har mer rätt till Sverige än vad andra har". Hur tänkte han nu? Att invandrare och ungdomar oftare är arbetslösa betyder inte på något språk att de skulle ha mindre rätt till Sverige. Det är helt enkelt inte möjligt att tolka in något sådant i Reinfeldts konstaterande utan ganska stora mängder av fritt fantiserande. Är Federley intresserad av mer obundna semantiska tolkningsmetoder rekommenderar jag att han ägnar sig åt poesi eller religiösa skrifter. Att påstå att "ungdomar och invandrare är arbetslösa" betyder "ungdomar och invandrare har sämre rätt till Sverige" är ju trams.
Johansson tror att den man fokuserar mest på är minst viktig
Ylva Johansson (s) påstår att Reinfelt "legitimerar diskriminering på arbetsmarknaden och får det att låta som att det är viktigare att medelålders svenskar får jobb än att unga eller invandrare får det". Nej. Trams. Frågan gällde ju ekonomiska insatser. Reinfeldt avvisade ju förslaget om en bred insats mot arbetslösheten då arbetslösheten inte är något stort problem bland mitt-i-livet-svenskar. Precis tvärt emot Johanssons verklighetsfrämmande tolkning säger ju Reinfeldt att han är mer intresserad att att lägga resurser på att få invandrare och ungdomar att få jobb än mitt-i-livet-svenskar. Skulle det innebära att det är mindre viktigt att ungdomar och invandrare får jobb? Inte ens små barn skulle kunna få för sig att de grupper som man vill satsa mest på är de man anser minst viktiga, men det klarar Johansson. Korkat trams..
Sammanfattningsvis kan sägas att Reinfeldts uttalande överenstämmer med verkligheten och att han använda termer som, i och med att de återfinns i författningstext, självklart borde vara gångbara. En massa kritiker tycks dock ha fått hjärnsläpp och tolkar Reinfeldts konstaterande som alla möjliga konstiga saker. Hur svårt ska det vara att förstå en enkel mening? Ibland undrar jag hur somliga ens hittar upp ur sängen på morgonen..
Undertecknad på SVT Debatt 111022
I den av SVT författade ingressen har mina titlar uppgraderats något..
http://debatt.svt.se/2011/10/22/bensinskatten-ar-orattvis-och-maste-sankas/
"Det finns flera grundläggande problem med bensinskatten. Konstruktionen drabbar hårdast de som har små marginaler och behöver bilen, samtidigt som förmögna storstadsbor fortfarande har råd att fritidsköra. Dessutom gör skatten att företag och privatpersoner får det svårare att spara ihop till nyare och renare teknik. Bensinskatten dämpar ekonomin och det var knappast någon skatt på hästar som drev på utvecklingen av motorer. Denna orättvisa och ologiska skatt måste rimligen sänkas.
I en stor del av landet finns inte tillgång till kollektivtrafik. För väldigt många förekommer det inte i realiteten ett alternativ till den av fossilt bränsle drivna bilen och drivmedelsskatten utgör en straffskatt för vanligt folk för att de ”väljer” det enda alternativet. Att nya miljöbilar görs marginellt billigare genom miljöbilspremier har föga betydelse för den som exempelvis av någon anledning inte kan ta ett lån för att köpa en ny bil. Att fantasifulla nya uppfinningar görs och att spännande alternativ på sikt säkerligen kan finnas tillgängligt på marknaden är inte till någon tröst för den som idag behöver ta sig till jobbet och lämna barn på dagis. Mycket av dagens miljöpolitik präglas av ett extremt elitistiskt ovanifrån-perspektiv som gör den lilla människan ansvarig för samhällets strukturer och teknisk utveckling.
En av de grundläggande frågor som bensinskatteförespråkare saknar svar på är hur någon ska få det lättare att spara ihop till en nyare och renare bil när dennes befintliga bils drift görs dyrare. Rimligen borde hushållen tvärt om bli betydligt mindre benägna att investera i nytt fordon ju mindre ekonomiska marginaler de har. Det är knappast så att fattiga människor är överrepresenterade hos nybilhandlaren. Därför bör en minskning av bensinskatten ske.
Den som har störst ekonomiska möjligheter att byta upp sig till en renare bil är också den som har lägst incitament för att göra så. Har du råd att köpa en elbil har du med största sannolikhet också råd med bensinen. Bensinskatten är lika hög för alla, vilket innebär att miljonären obehindrat fortfarande har råd att leka med bensinslukande vrålåk, samtidigt som den ensamstående modern får det allt svårare att få pengarna att räcka till. Denna orättvisa skatt av regressiv karaktär drabbar värst den som har det allra sämst ställt. Därmed bör den också sänkas.
De som verkligen behöver bilen drabbas hårdast. Tillfredsställande kollektivtrafik finns i princip enbart inom tätorter och i större städer. Det är även i huvudsak där som det förekommer utbud av alternativa bränslen. I städer är avstånden oftast kortare samtidigt som inkomsterna dessutom vanligen är högre. Man är alltså betydligt mindre känslig för kostnadsökningar på fossila bränslen där alternativen finns. I glesbygd är avstånd tvärt om längre och inkomster lägre. Framförallt lyser kollektivtrafiken där med sin frånvaro. Den orimliga bensinskatten har minst påverkan på storstadsbor som faktiskt kan ta bussen. Den borde alltså sänkas.
Bensinskatten dämpar ekonomin och hämmar utvecklingen. Ju mer pengar hushållen tvingas lägga på transport, ju mindre pengar kan de lägga på övrig konsumtion. Det går då sämre för företagen som kan anställa färre. Bensinskatten riskerar alltså att kosta mer skattepengar i form av uteblivna skatteintäkter än vad den faktiskt drar in. Bensinskatten är heller inte öronmärkt till några innovationsprojekt. Till följd av den avkylda ekonomin finns det mindre pengar till investeringar och utveckling och omställningen tar längre tid.
Utveckling till ny teknik har knappast någonsin historiskt påskyndats genom skatter och förtidsutfasning av befintlig teknik. Utvecklandet av effektivare, bättre och billigare produkter tycks alltid ske – utan statlig intervention. Edison hade knappast haft bättre förutsättningar att i sitt mörker uppfinna glödlampan om man först hade fasat ut stearinljusen. Det var heller knappast så att uppkomsten av bilar skulle bero på någon hög droskskatt. Hade det ens varit möjligt att bygga första kärnkraftverket utan energi från kol? Är det någonsin möjligt att producera morgondagens teknik utan dagens teknik? Denna symboliska och kontraproduktiva avlatsliknande drivmedelsskatt måste sänkas.
Bensinskatten förhindrar utveckling genom att kostnader för befintligt transportmedel ökar och det blir svårare att spara ihop till en nyare och renare bil. Skatten på drivmedel drabbar värst de som har sämst ekonomi och som är i störst behov av bensinbilen. Denna hårt betungande och symboliska skatt som åläggs vanligt folk för att de ”väljer” det enda alternativet bör sänkas.
Sebastian Hallberg, juridikstudent, tidigare ordförande MUF Siljan"
Det finns flera grundläggande problem med bensinskatten. Konstruktionen drabbar hårdast de som har små marginaler och behöver bilen, samtidigt som förmögna storstadsbor fortfarande har råd att fritidsköra. Dessutom gör skatten att företag och privatpersoner får det svårare att spara ihop till nyare och renare teknik. Bensinskatten dämpar ekonomin och det var knappast någon skatt på hästar som drev på utvecklingen av motorer. Denna orättvisa och ologiska skatt måste rimligen sänkas.
I en stor del av landet finns inte tillgång till kollektivtrafik. För väldigt många förekommer det inte i realiteten ett alternativ till den av fossilt bränsle drivna bilen och drivmedelsskatten utgör en straffskatt för vanligt folk för att de ”väljer” det enda alternativet. Att nya miljöbilar görs marginellt billigare genom miljöbilspremier har föga betydelse för den som exempelvis av någon anledning inte kan ta ett lån för att köpa en ny bil. Att fantasifulla nya uppfinningar görs och att spännande alternativ på sikt säkerligen kan finnas tillgängligt på marknaden är inte till någon tröst för den som idag behöver ta sig till jobbet och lämna barn på dagis. Mycket av dagens miljöpolitik präglas av ett extremt elitistiskt ovanifrån-perspektiv som gör den lilla människan ansvarig för samhällets strukturer och teknisk utveckling.
En av de grundläggande frågor som bensinskatteförespråkare saknar svar på är hur någon ska få det lättare att spara ihop till en nyare och renare bil när dennes befintliga bils drift görs dyrare. Rimligen borde hushållen tvärt om bli betydligt mindre benägna att investera i nytt fordon ju mindre ekonomiska marginaler de har. Det är knappast så att fattiga människor är överrepresenterade hos nybilhandlaren. Därför bör en minskning av bensinskatten ske.
Den som har störst ekonomiska möjligheter att byta upp sig till en renare bil är också den som har lägst incitament för att göra så. Har du råd att köpa en elbil har du med största sannolikhet också råd med bensinen. Bensinskatten är lika hög för alla, vilket innebär att miljonären obehindrat fortfarande har råd att leka med bensinslukande vrålåk, samtidigt som den ensamstående modern får det allt svårare att få pengarna att räcka till. Denna orättvisa skatt av regressiv karaktär drabbar värst den som har det allra sämst ställt. Därmed bör den också sänkas.
De som verkligen behöver bilen drabbas hårdast. Tillfredsställande kollektivtrafik finns i princip enbart inom tätorter och i större städer. Det är även i huvudsak där som det förekommer utbud av alternativa bränslen. I städer är avstånden oftast kortare samtidigt som inkomsterna dessutom vanligen är högre. Man är alltså betydligt mindre känslig för kostnadsökningar på fossila bränslen där alternativen finns. I glesbygd är avstånd tvärt om längre och inkomster lägre. Framförallt lyser kollektivtrafiken där med sin frånvaro. Den orimliga bensinskatten har minst påverkan på storstadsbor som faktiskt kan ta bussen. Den borde alltså sänkas.
Bensinskatten dämpar ekonomin och hämmar utvecklingen. Ju mer pengar hushållen tvingas lägga på transport, ju mindre pengar kan de lägga på övrig konsumtion. Det går då sämre för företagen som kan anställa färre. Bensinskatten riskerar alltså att kosta mer skattepengar i form av uteblivna skatteintäkter än vad den faktiskt drar in. Bensinskatten är heller inte öronmärkt till några innovationsprojekt. Till följd av den avkylda ekonomin finns det mindre pengar till investeringar och utveckling och omställningen tar längre tid.
Utveckling till ny teknik har knappast någonsin historiskt påskyndats genom skatter och förtidsutfasning av befintlig teknik. Utvecklandet av effektivare, bättre och billigare produkter tycks alltid ske – utan statlig intervention. Edison hade knappast haft bättre förutsättningar att i sitt mörker uppfinna glödlampan om man först hade fasat ut stearinljusen. Det var heller knappast så att uppkomsten av bilar skulle bero på någon hög droskskatt. Hade det ens varit möjligt att bygga första kärnkraftverket utan energi från kol? Är det någonsin möjligt att producera morgondagens teknik utan dagens teknik? Denna symboliska och kontraproduktiva avlatsliknande drivmedelsskatt måste sänkas.
Bensinskatten förhindrar utveckling genom att kostnader för befintligt transportmedel ökar och det blir svårare att spara ihop till en nyare och renare bil. Skatten på drivmedel drabbar värst de som har sämst ekonomi och som är i störst behov av bensinbilen. Denna hårt betungande och symboliska skatt som åläggs vanligt folk för att de ”väljer” det enda alternativet bör sänkas.
Sebastian Hallberg, juridikstudent, tidigare ordförande MUF Siljan
"Bensinskattens paradoxer
Det finns flera grundläggande problem med bensinskatten. Konstruktionen drabbar hårdast de som har små marginaler och behöver bilen, samtidigt som förmögna storstadsbor fortfarande har råd att fritidsköra. Dessutom gör skatten att företag och privatpersoner får det svårare att spara ihop till nyare och renare teknik. Bensinskatten dämpar ekonomin och det var knappast någon skatt på hästar som drev på utvecklingen av motorer. Denna orättvisa och ologiska skatt måste rimligen sänkas.
I en stor del av landet finns inte tillgång till kollektivtrafik. För väldigt många förekommer det inte i realiteten ett alternativ till den av fossilt bränsle drivna bilen och drivmedelsskatten utgör en straffskatt för vanligt folk för att de ”väljer” det enda alternativet. Att nya miljöbilar görs marginellt billigare genom miljöbilspremier har föga betydelse för den som exempelvis av någon anledning inte kan ta ett lån för att köpa en ny bil. Att fantasifulla nya uppfinningar görs och att spännande alternativ på sikt säkerligen kan finnas tillgängligt på marknaden är inte till någon tröst för den som idag behöver ta sig till jobbet och lämna barn på dagis. Mycket av dagens miljöpolitik präglas av ett extremt elitistiskt ovanifrån-perspektiv som gör den lilla människan ansvarig för samhällets strukturer och teknisk utveckling.
En av de grundläggande frågor som bensinskatteförespråkare saknar svar på är hur någon ska få det lättare att spara ihop till en nyare och renare bil när dennes befintliga bils drift görs dyrare. Rimligen borde hushållen tvärt om bli betydligt mindre benägna att investera i nytt fordon ju mindre ekonomiska marginaler de har. Det är knappast så att fattiga människor är överrepresenterade hos nybilhandlaren. Därför bör en minskning av bensinskatten ske.
Den som har störst ekonomiska möjligheter att byta upp sig till en renare bil är också den som har lägst incitament för att göra så. Har du råd att köpa en elbil har du med största sannolikhet också råd med bensinen. Bensinskatten är lika hög för alla, vilket innebär att miljonären obehindrat fortfarande har råd att leka med bensinslukande vrålåk, samtidigt som den ensamstående modern får det allt svårare att få pengarna att räcka till. Denna orättvisa skatt av regressiv karaktär drabbar värst den som har det allra sämst ställt. Därmed bör den också sänkas.
De som verkligen behöver bilen drabbas hårdast. Tillfredsställande kollektivtrafik finns i princip enbart inom tätorter och i större städer. Det är även i huvudsak där som det förekommer utbud av alternativa bränslen. I städer är avstånden oftast kortare samtidigt som inkomsterna dessutom vanligen är högre. Man är alltså betydligt mindre känslig för kostnadsökningar på fossila bränslen där alternativen finns. I glesbygd är avstånd tvärt om längre och inkomster lägre. Framförallt lyser kollektivtrafiken där med sin frånvaro. Den orimliga bensinskatten har minst påverkan på storstadsbor som faktiskt kan ta bussen. Den borde alltså sänkas.
Bensinskatten dämpar ekonomin och hämmar utvecklingen. Ju mer pengar hushållen tvingas lägga på transport, ju mindre pengar kan de lägga på övrig konsumtion. Det går då sämre för företagen som kan anställa färre. Bensinskatten riskerar alltså att kosta mer skattepengar i form av uteblivna skatteintäkter än vad den faktiskt drar in. Bensinskatten är heller inte öronmärkt till några innovationsprojekt. Till följd av den avkylda ekonomin finns det mindre pengar till investeringar och utveckling och omställningen tar längre tid. Utveckling till ny teknik har knappast någonsin historiskt påskyndats genom skatter och förtidsutfasning av befintlig teknik. Utvecklandet av effektivare, bättre och billigare produkter tycks alltid ske – utan statlig intervention. Edison hade knappast haft bättre förutsättningar att i sitt mörker uppfinna glödlampan om man först hade fasat ut stearinljusen. Det var heller knappast så att uppkomsten av bilar skulle bero på någon hög droskskatt. Hade det ens varit möjligt att bygga första kärnkraftverket utan energi från kol? Är det någonsin möjligt att producera morgondagens teknik utan dagens teknik? Denna symboliska och kontraproduktiva avlatsliknande drivmedelsskatt måste sänkas.
Bensinskatten förhindrar utveckling genom att kostnader för befintligt transportmedel ökar och det blir svårare att spara ihop till en nyare och renare bil. Skatten på drivmedel drabbar värst de som har sämst ekonomi och som är i störst behov av bensinbilen. Denna hårt betungande och symboliska skatt som åläggs vanligt folk för att de ”väljer” det enda alternativet bör sänkas.
Sebastian Hallberg
Juridikstudent.
Tidigare bl. a. ordförande MUF Siljan. Upphovsman till en av MUF:s arbetsstämma 2011 antagen motion om att MUF skall verka för sänkt bensinskatt"
"Läkare behöver ej längre kunna sjunga
Verket för Högskoleservice beskrev i ett pressmeddelande 9/12 något alldeles häpnadsväckande i svenskt utbildningsväsende – man behöver inte längre ha maximalt betyg för att bli läkare. Enligt VHS är detta en direkt följd av Alliansregeringens förändringar av tillträdesregler. Personer med enbart gymnasiebetyg behöver inte längre konkurrera mot de som läst delar av gymnasiet en eller flera gånger extra på komvux för att förbättra sina betyg. Gymnasieelever tvingas numera inte oroa sig för sin sångförmåga för att kunna börja studera till läkare efter studenten.
Vi tror att Sverige får bra byggarbetare när byggelever får fokusera på byggämnen, bra elektriker när elektrikerelever får koncentrera sig på el och bra ekonomer när ekonomielever får inrikta sig på ekonomi. För elever som velat bli läkare har verkligheten i många år sett ut som så att det har krävts toppbetyg i precis vartenda ämne för att ens ha en chans att bli inlottad på läkarlinjen. MVG i ämnen som Estetisk verksamhet har varit helt nödvändiga. Vi tror inte att någon blir bättre läkare av att kunna sjunga och därför har det varit helt absurt med ett system som tvingar blivande läkare att träna på musik och teckning. Alliansens reformer innebär stora förbättringar för gymnasieelever som vill söka vidare till högskola eller universitet.
Tidigare har sökande med gymnasiebetyg hamnat i samma kvot som sökande med komvuxbetyg. Naturligtvis har elever som enbart gått gymnasiet svårt att konkurrera med de som läst upp sina betyg i ett eller flera år. Personer från välbeställda förhållanden med överflöd av tid och resurser har i praktiken kunnat köpa sig före i kön till attraktiva utbildningar på bekostnad av möjligheterna hos dem som bara har gått gymnasiet. Givetvis ska man fortfarande ha möjlighet att läsa upp, komplettera och förbättra sina betyg, men det är orimligt att vanligt gymnasiebetyg jämställs med ett kompletterat och upptentat komvuxbetyg. Redan tidigare har folkhögskolebetyg funnits som en separat kvot. Det är bättre att komvuxelever och gymnasieelever numera tillhör olika urvalsgrupper vid ansökan till högre studier.
När konkurrensen om attraktiva utbildningar tvingat många att läsa delar av gymnasiet en gång till på komvux innebar det också att man varit förhållandevis gammal när man avslutat sina studier och fått sitt första riktiga jobb. För att vi ska ha råd med skola, vård och inte minst pensioner åt en åldrad befolkning krävs att så många som möjligt och så snabbt som möjligt kan börja arbeta. Det är bra att Alliansregeringen underlättat övergången från gymnasium till högskola och universitet.
De nya inträdesreglerna till högre studier innebär att man inte längre behöver högsta betyg i alla ämnen för att bli läkare. Vi har haft ett orimligt system där blivande läkarstudenter tvingats oroa sig för betyget i kurser som är helt irrelevanta för kommande studier. Personer med enbart gymnasiebetyg slipper konkurrera med de som läst upp sina betyg på komvux.
Alla förtjänar en till chans, men det är inte rättvist att de som läst sina kurser en gång ska slåss om platser mot de som läst samma kurs tre, fyra eller fem gånger. Alliansens reform innebär därför en klar förbättring.
Sebastian Hallberg Ordförande MUF Siljan
Emma Eriksson 1:a vice ordförande MUF Siljan
Linus Eriksson Ledamot MUF Siljan"
Måndagen 13:e december besökte MUF Siljan kommunfullmäktige i Gagnef. MUF Siljan åt popcorn. Moderaterna var det enda parti som fick applåder efter sina anföranden.
Mardrömmen blev verklighet
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article8254102.ab
I torsdags blev mardrömmen från valnatten verklighet. Socialdemokraterna och vänsterpartierna har gått samman med Sverigedemokraterna för att bland annat stänga ner utlandsambassader.
Det parlamentariska läget i riksdagen är som sådant att Sverigedemokraterna tillsammans med S, V och MP kan ställa till med oreda och de har nu bevisat att de även är villiga att göra så. Det kan tyckas märkligt att detta nu sker trots att Sahlin lovade att inte samarbeta med sverigedemokrater.
Med Socialdemokraternas hjälp är Sverigedemokraternas makt numera ett faktum. Vem vet vilka hemska beslut vänstern och SD kan driva igenom tillsammans? Vi får också komma ihåg att det bara var med ca 15 (!) rösters marginal Alliansens makt bröts. Jag undrar hur soffliggarna som påstår att den inte lönar sig att gå och rösta känner idag.
http://www.politikerbloggen.se/2010/12/05/40579/
Sahlin kritiserade S under förtroenderåd
Man kan tycka att det är väldigt märkligt att Mona Sahlin, som i egenskap av socialdemokratisk partiledare borde tro på S-politik, nu i skuggan av valförlusten ger Moderaterna rätt på flera punkter. Varför gick hon då till val på politik hon inte trodde på eller tycker hon helt enkelt inget själv?
I sitt tal på socialdemokratiska förtroenderådet förklarade Sahlin bland annat att det ska löna sig att arbeta och att A-kassa ska vara en omställningsförsäkring och inte ett permanent substitut för jobb. Om Mona Sahlin nu tycker det, varför har hon då fanatiskt argumenterat mot just detta när moderater har uttryckt samma sak?
Hela det socialdemokratiska pratet om att man "gick till val på fel politik" förefaller så underlig. Då måste ju även socialdemokrater vara glada över att de inte vann och tvingades genomföra "fel politik"? Det är lätt att tolka det som så att socialdemokraterna är ett ryggradslöst parti som inte tycker någonting själva utan bara vänder kappan efter vinden. I sitt tal sade Sahlin att i och med att löntagarna inte varit negativa till jobbskatteavdraget bör heller inte S vara det - med tycker inte S någonting själva? Är S på 2010-talet inget annat än ett populistiskt parti som anpassar "sina" åsikter efter vad flest människor anser med enda målet att vinna val? På Göran Perssons tid beskrevs den viktigaste valfrågan 2006 för socialdemokraterna att "behålla makten". Har inte S några idéer man vill genomföra?
Hela systemet med partier blir väldigt underligt när det finns partier där företrädarna inte tror på sin egen politik utan bara ser åsikter som ett medel för att vinna makt. Socialdemokraterna måste ställa sig frågan vad de faktiskt själva tycker och om det tycker något.
Vad gör Wikileaks?
En av de mest omtalade fenomenen under de gångna veckorna är otvivelaktigen Wikileaks. Jag kan dock inte begripa riktigt vad Wikileaks egentligen sysslar med eller har för uppsåt. Normalt när journalistisk media hittar källor så tolkar man deras värde redaktionellt. Wikileaks tycks bara i klump läcka allt de kommer åt för läckandets skull.
Öppenhet är givetvis jättebra på de flesta områden med ett jättetydligt undantag - försvarshemligheter. Vad är det för samhällsutopi den där Assange strävar efter? Ska talibanerna kunna läsa på en hemsida tid och plats för angrepp eller vart och när det finns relativt obemannade NATO-baser? Det verkar jättemärkligt. Ingen tryckt tidning skulle få för sig att ha på löpsedeln att "Imorgon 15.30 planerar polisen att gripa Hells Angels-ledaren Nisse Nissesson". Polisarbete fungerar inte om brottslingarna vet på förhand när man kommer att försöka gripa dem och militära verksamheter fungerar inte när moståndarna vet på förhand när ett angrepp kan komma att ske.
Sedan blev märkligt nog något av det mest omdiskuterade av Wikileaks läckor att diplomater kallat olika stats- och regeringschefer för olika länder med märkliga beskrivningar. Bland annat har Putin kallats en "alfahanne", Berluscone en "partyprisse" och Mahmoud Ahmadinejad som "Hitler".
Man får lätt intrycket att Assange läcker helt tanklöst bara för att han kan och för att bli känd. Hade Wikileaks arbetat på ett ordentligt journalistiskt vis hade det kanske varit en annan sak men att läcka för läckandets skull verkar meningslöst.
Leif Pagrotsky gör bort sig i frågan om Sveriges finanskrisinsats
http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/korseld/article8188220.ab?start=1931
I slutminuterna av Korseld kläckte socialdemokraten Leif Pagrotsky plötsligt ur sig att Sverige är ett av de länder som klarat finanskrisen sämst. Ett sådant så pass uppenbart helt verklighetsfrämmande uttalande fick till och med programledarna att förvånas. Antingen kan han inte räkna eller så ljuger mannen. Vill man ljuga borde han kanske valt en bättre lögn - det här är ju jättelätt att kontrollera.
Eurostat för statistik över EU-ländernas utveckling;
(hämtat 20101130)
Polen +1,7
Cypern -1,7
Schweiz -1,9
Malta -2,1
Grekland -2,3
Portugal -2,6
Frankrike -2,6
Belgien -2,9
Luxemburg -3,7
Spanien -3,7
Österrike -3,9
Nederländerna -3,9
Tjeckien -4,1
EU 27 -4,2
Tyskland -4,7
Slovakien -4,8
Bulgarien -4,9
Storbritannien -5,0
Italien -5,0
Danmark -5,2
Sverige -5,3Ungern -6,7
Romänien -7,1
Irland -7,6
Finland -8,0
Slovenien -8,1
Estland -13,9
Litauen -14,7
Letland -18,0
Det är iofs att Sveriges BNP-tapp under krisåren var ganska stort men så är vi ett litet exportberoende land också. Prognoserna för framtiden ser destu roligare ut;
Tillväxt (%) 2010 (prognos hämtat 20101130)
Sverige +4,8Slovenien +4,3
Slovakien +4,3
Tyskland +3,6
Luxemburg +3,6
Polen +3,5
Finland +2,6
Tjeckien +2,4
Danmark +2,4
Estland +2,3
EU 27 +1,8
Belgien +1,8
Storbritannien +1,8
Nederländerna +1,7
Österrike +1,7
Frankrike +1,6
Portugal +1,5
Italien 1,1
Ungern 1,1
Bulgarien +-0,0
Irland +-0,0
Cypern +-0,0
Letland +-0,0
Litauen +-0,0
Malta +-0,0
Spanien -0,3
Romänien -2,5
Grekland -4,5
Sverige ser däremot ut att ha fått bäst tillväxt i hela EU under 2010. Hur kan det vara "sämst"? Sverige rasade mer än flera andra länder (dock inte lika extremt som Baltikum) under krisåren. I och med att vi förde en ansvarsfull ekonomisk politik och inte överbelånade oss kan vi nu snabbt ta oss ur krisen. Flera andra länder där man fört vänsterpolitik, exempelvis Grekland, skonades nästan från finanskrisen men har i stället drabbats av en långt allvarligare skuldkris. Genom skuldsättning och tobleronepolitik skjöt länder upp sina problem från 2009 till 2010+.
Nästan samma dag som Pagrotsky gjorde sitt korkade uttalande skrev Aftonbladet på "samma sida" följande artikel om hur bra det går för svensk ekonomi;
http://www.aftonbladet.se/ekonomi/article8164997.abJag hoppas att Leif Pagrotsky blir partiledare för S efter Sahlin. Han vore onekligen en stark tillgång - för oss moderater. Vem tror vi svenska folket har störst förtroende för; nationekonomimästaren Borg eller en skäggtomte som inte kan räkna? Jag tror bestämt att folk har mer förtroende för Anders Borg.
Du lånar bara ditt hem av stat och kommun
Vi vill gärna tro att huset vi bor i och köpt för hårt förvärvade pengar är vårt eget. Ett antal personer i Leksand håller nu på att under bestialiska former uppmärksammas på att så inte är fallet. Kommunen planerar att tvångskonfiskera fastigheterna till underpris till förmån för utbyggda containerplatser åt ett privat företag. Det har kommunen laglig rätt att göra genom så kallad expropriation.
I min värld ska man givetvis få äga det man köpt. I Sverige är det tyvärr inte så. Bygger du något på tomten större än en friggebod behöver du bygglov. Bygglov kan säkerligen vara befogat av arbetsmiljö- eller säkerhetsskäl men att kommunen ska tilåtas ha veto när det gäller rent estetiska saker på människos egna tomter är helt fel. Ofta kan man behöva ansöka om bygglov för att måla om huset i en ny färg. Som familjerna i Leksand nu fått erfara är även enda anledningen till att du överhuvudtaget får ha kvar ditt hus att kommun eller stat tillåter dig att göra så.
Jag tycker att du ska få bygga hur som helst på din egen tomt (såvida det inte har säkerhetsbrister eller liknande). Stör du dig på att din grannes nya byggnad skymmer din utsikt? Då skulle du ha köpt hans tomt före honom. Tycker du att din grannes husfärg är ful? Flytta därifrån. Framförallt är det självklart att du ska få ha kvar ditt eget hus till dess att du själv vill sälja det.
Expropriation, kommunal/statlig tvångskonfiskering av människors hus, är inte värdigt ett land som påstår sig vara en demokrati. Privat äganderätt bör tillåtas i Sverige.
Skriv ny kommentar
Du måste vara inloggad för att kommentera.
Visar 20 av totalt 43 kommentarer.