Guantanamo
President Obama avvecklar koncentrationslägret
Den nytillträdde amerikanske presidenten Barack Hussein Obama verkar lovande på många sätt. Ett av hans första beslut som president var att inom ett år stänga Guantanamo-"fängelset". Det i sig måste onekligen betraktas som ett riktigt beslut. I praktiken är fånglägret ett sorts koncentrationsläger. I en rättstat är varje individ per definition oskyldig till saken prövats i domstol, vilket sällan eller aldrig varit fallet på Guantamo. Således är Guantanamo ett fängelse för osyldiga.
Det är klart att amerikanerna har all rätt att försvara sig mot hot. Men att systematiskt spärra in krigsfångar utan rättslig prövning gör knappast världen till en bätre plats. Det påminner mer om Stalin eller Hitler.
Problemet med Bush-ideologernas "korståg mot terrorismen" är att det så snabbt tydligt tangerar till att bli något antidemokratiskt, rent av fascistiskt. Många antidemokratiska regimer har byggts upp genom enfrågepartier, som menat att just den här frågan varit så viktig att man behövt tumma lite på de demokratiska spelreglerna. I Bush-USA var det kampen mot terrorismen. Krigsfångarna kallades för "tillfångatagna terrorister". I praktiken borde ju rimligen en fiende fånge från ett krig vara en krigsfånge, inte en terrorist? Krigsfångar har ju trots allt rättigheter enligt internationella konventioner. "Terrorister" saknar dock sådana, så rubriceringen blir än lätt flykt från ansvarstagande.
Ett annat problem är att det snabbt blir lätt att hävda att all regimkritik är terrorism. Modellen med tjafs om "terrorism" plagieras ju nu av många diktaturer, där frihetsrörelser betraktas som terrorister och enligt amerikansk modell kan sättas i koncentrationsläger utan rättslig prövning. Exempelvis betraktar ju Rysslands Putin Tjetjenien-kriget som ett sorts ryskt försvarskrig mot terrorister.
"Kampen mot terror" kan tyckas vara ett lite konstigt skyddsnät stater använder som kan användas för att slippa bli ställd inför internationell krigsrätt.
I grund och botten är det mycket enkelt. I en rättstat är alla oskydliga tills de döms i domstol. I en icke-rättstat frihetsberövas folk lite hejvilt. USA bör, oavsett var i världen man förlägger fängelser, hålla sig till det förstnämnda.
Antingen får man döma fångarna i domstol, om man kan styrka att de begått några riktiga brott. Annars blir man helt enkelt tvungna att släppa dem, i enlighet med demokratiska spelregler.
Det är klart att amerikanerna har all rätt att försvara sig mot hot. Men att systematiskt spärra in krigsfångar utan rättslig prövning gör knappast världen till en bätre plats. Det påminner mer om Stalin eller Hitler.
Problemet med Bush-ideologernas "korståg mot terrorismen" är att det så snabbt tydligt tangerar till att bli något antidemokratiskt, rent av fascistiskt. Många antidemokratiska regimer har byggts upp genom enfrågepartier, som menat att just den här frågan varit så viktig att man behövt tumma lite på de demokratiska spelreglerna. I Bush-USA var det kampen mot terrorismen. Krigsfångarna kallades för "tillfångatagna terrorister". I praktiken borde ju rimligen en fiende fånge från ett krig vara en krigsfånge, inte en terrorist? Krigsfångar har ju trots allt rättigheter enligt internationella konventioner. "Terrorister" saknar dock sådana, så rubriceringen blir än lätt flykt från ansvarstagande.
Ett annat problem är att det snabbt blir lätt att hävda att all regimkritik är terrorism. Modellen med tjafs om "terrorism" plagieras ju nu av många diktaturer, där frihetsrörelser betraktas som terrorister och enligt amerikansk modell kan sättas i koncentrationsläger utan rättslig prövning. Exempelvis betraktar ju Rysslands Putin Tjetjenien-kriget som ett sorts ryskt försvarskrig mot terrorister.
"Kampen mot terror" kan tyckas vara ett lite konstigt skyddsnät stater använder som kan användas för att slippa bli ställd inför internationell krigsrätt.
I grund och botten är det mycket enkelt. I en rättstat är alla oskydliga tills de döms i domstol. I en icke-rättstat frihetsberövas folk lite hejvilt. USA bör, oavsett var i världen man förlägger fängelser, hålla sig till det förstnämnda.
Antingen får man döma fångarna i domstol, om man kan styrka att de begått några riktiga brott. Annars blir man helt enkelt tvungna att släppa dem, i enlighet med demokratiska spelregler.
