Höjd pensionsålder

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4083787.ab
Kd föreslår nu att höja pensionsåldern från 67 till 72. Människor skall alltså få möjlighet att jobba ända fram till att de fyller 72. Personligen tycker jag inte att någon borde förbjudas ifrån att jobba, men det här är givetvis ett förhållandevis stort steg i rätt riktning.
Motargumenten känns lite väl flummiga. Många tycks hävda att det är så synd om gamlingarna som arbetar. Förslaget var ju faktiskt inte att tvinga någon heller. Men i grund och botten hänger det samman med att befolkningen blir allt äldre och man börjar jobba allt senare. I genomsnitt lever man i dag till man blir 80, inte 70. Någon måste ju trots allt försörja alla. Då är det viktigt att alla som kan jobbar.
Det hävdas även att de äldre måste gå för att lämna plats åt det yngre. Med dagens utbildningsystem är det knappast speciellt många ungdomar som kan konkurrera med äldre erfarna. Det är klart att det dock ser lite olika ut beroende på vilket yrkesområde det rör sig om. För 50 år sedan var utbildningsystemet utformat så att man mycket väl kunde börja jobba när man var 20. Idag kan man i princip inte yrkesutbilda sig överhuvudaget för än högskolan. När man väl är klar med det är man idag närmare 30. Återigen, någon måste ju försörja alla dessa människor som inte jobbar.
Hade man utbildat gymnasieungdomar för att kunna ta över efter 40-talisterna hade detta inte varit något problem. Problemet är att det finns en enorm differens mellan vad näringslivet efterfrågar och vilka färdigheter som utbildas på gymnasiet. Då återstår bara eftergymnasiala utbildningar och då blir man inte anställningsbar föränn 25-30.


Tänk om gymnasiet hade utformats så att eleverna skulle bli anställningsbara och attraktiva för företagen. Då hade inte pensionärerna behövt jobba i ungdomarnas ställe.

Sanningen bakom Eco-driving

Bromsskivor


Eco-driving kostar både liv, miljö och pengar

Min mor lämnade in sin Ford på besiktning här om veckan. Om inte bromsskivorna byts får bilen körförbud. Skivorna är bara två år gamla och kostar drygt fyra tusenlappar. Enligt mekanikern var det högst sannolikt att Eco-driving ligger bakom bromsskivornas snabba slitage.

Eco-driving går till stor del ut på att man för att slippa göra av med så mycket bränsle inte ska gasa mer än nödvändigt och framförallt inte bromsa. Vid snabb acceleration drar motorn mer bränsle och med inbromsning förbrukas den energin till ingen nytta. Retardation ska ske genom att man släpper gasen och motorbromsar. Teorin ser bra ut på papper. Genom att köra med jämn och lugn hastighet förbrukas mindre bränsle, vilket är bra för både ekonomi och miljö.

Problemet är bara det att bromsskivorna rostar igen om de används för sällan. Min mor, som med övningskörande barn lärt sig allt nytt om Eco-driving, har försökt köra som man "ska" och därmed undvikit bromsen. Både handbromsen och skivbromsarna såg därför ut som rosthögar. Mekanikern var en mycket engagerad anti-Eco-driving-anhängare och höll i princip en föreläsning för sin kund. Han såg  varje dag bilar gå sönder och ägare bli hotade om körförbud till följd av denna destruktiva och miljöpopulistiska fluga.

Ecodriving kostar liv. En bra eller en dålig broms kan göra skillnaden mellan liv och död i en olycksituation. Det kan röra sig om flera metrar i skillnad i bromssträcka. Personligen skulle jag hellre stanna en meter före hindret än en meter efter det. Att eco-driving ger dåliga bromsar är ett faktum. Att dåliga bromsar ganska drastiskt ökar riskerna för olyckor är knappast heller bestritt. Det är vansinnigt att trafikskolor lär ut, eller snarare tvingas att lära ut en metod som så tydligt minskar trafiksäkerheten. Kanske möjligtvis eventuellt räddar Eco-drivingen någon hypotetisk halv-fiktiv isbjörn, men är den förtjänsten verkligen värd människoliv?
Ecodriving kostar pengar. Beroende på vad det är för typ av bil kan reperationskostnaderna och priset på nya bromsar variera. För min mors Ford handlade det om ca 4 500 (vilket dessutom är några av de billigaste rbomsarna som finns). De byttes senast för två år sedan. Det innebär att eco-driving kostar ca 2250 kr om året för min mor. Låt säga att eco-driving minskar bensinkostnaderna med 10%. För att eco-driving ska bli ekonomiskt lönsamt för en Mondeo-ägare (som drar ca 0,6 l/mil) krävs alltså enkelt räknat att man kör mer än drygt 3170 mil per år (räknat med ett bensinpris på 13kr/l). Kör man mindre än 3170 mil per år förlorar man pengar på eco-driving. Det vill säga att det krävs att man är en riktigt överdrivet hängiven bilpendlare för att det ska bli lönsamt. Med dyrare och lyxigare bilmodeller kan bromsbyten bli ännu dyrare och då krävs det i princip att man kör med bilen flera varv runt jorden varje år för att det ska gå ihop. Mekanikern hade en lite mer avancerad kalkyl än vad jag har här, men poängen är ganska tydlig.
Eco-driving kostar miljö. Huvudanledningen till Eco-drivingens påkomst tordes vara för at värna om miljön. För att producera alla skivbromsar som skall bytas varannat år krävs massor med resurser. Jag är ingen expert på ämnet, men enligt mekanikern ska det tydligen ha varit en hel del omiljövänligheter inblandade i framställningen och utbrytningen som i sin tur ska ge upphov till en hel del föroreningar.

Sammantaget kan man säga att Eco-driving-tramset är en paradshow av byråkrati, då populistisk politik försökt ta sig innanför motorhuvarna. Vägverket har styrts av populitiska miljömål och man har helt enkelt glömt att fundera på hur en bil faktiskt fungerar. Man kan säga att miljöpolitikerna har utfärdat en dogm om att eco-driving är bra för miljön, och sedan har man varken ifrågasatt det eller granskat det närmare. Rimligen borde Vägverket ta hjälp av mekaniker som faktiskt vet hur bilar fungerar innan de ställer upp sina mål.

Problemet med byråkrati-politik är att man tar en sten från ena stranden och lägger på den andra stranden. Sedan konstaterar man nöjt att det nu finns tillräckligt med sten på den andra stranden. Det man fullständigt glömmer bort i alla sammanhang är att det då faktiskt blivit en sten mindre vid den första stranden. Byråkratisamhället tycks ha jättesvårt att se helheter i sammanhang.

Kristen fundamentalism och äktenskap



Homosexualitet och religion

Benedictus XVI

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article4062369.ab

Nu har den gode Benedictus XVI i sitt jultal förklarat att homosexualitet är ett minst lika stort problem som globala miljöproblem. Homosexualitet bryter tydligen mot Guds teokratiska världsordning. 
Personligen tycker jag att det är helt fantastiskt att det faktiskt finns vuxna människor som har åsikter om hur andra ska leva sina liv. Vad har påven med det att göra?
En av kärnorna inom de flesta religioner och filosofier (däribland kristendomen), vilket påven helt tycks ha missat, är den sk "gyllene regeln". Inom olika kulturer formuleras den lite annorlunda men poängen är densamma - Gör inte mot någon annan vad du inte vill att någon skall göra mot dig. Mycket enkelt.
Tänk om någon annan kom till påven och åberopade någon annan teokratisk världsordning och hävdade att i stället heterosexuella förhållanden var förkastliga. Tänk om någon kom till påven och hävdade i enlighet med någon underlig religion att påven var dålig och vållade mänskligheten illa om han inte genast flyttade upp i ett träd för att leva bland ekorrar. Jag misstänker att påven inte skulle bli så glad.
Min personliga åsikt är att var man bör få utforma sitt liv hur han vill, så länge som det inte inkräktar på någon annans liv. Jag skulle gärna vilja veta hur Pelle och Nisse som lever tillsammans skulle kunna inkräkta på påvens liv.
Tolerans är kanske det viktigaste. Om jag inte vill att någon annan ska fördöma mitt liv bör jag heller inte fördöma någon annans. Världen skulle vara en fredligare plats om alla resonerade så och erkände att det finns mer än ett sätt att tolka verkligheten.



Diskussionerna kring homoäktenskap i Sverige

Apropå äktenskap så hörde jag att övriga Allianspartiet körde över Kd i äktenskapsfrågan (det var kanske dock några veckor sedan nu, men jag känner för att kommentera det). Som jag förstod det var Kds kompromissförslag i princip det idealiska tillståndet att staten har hand om den juridiska biten av äktenskapet (oberoende av kön), och sedan är det upp till varje par ifall de vill anordna de cermoniella bitarna tillsammans med en präst i en kyrka eller ute på en äng med bekanta eller hur man än vill. Det lät i mina öron jätterimligt.
Övriga Allianspartiet körde då alltså över Kd, till förmån som en lag som ska TVINGA kyrkor att 
viga homosexuella!
I min värld är det även var mans ensak hur han vill utföra sina religiösa riter. Nu ska man alltså tvinga enskilda präster att bryta mot sin religiösa uppfattning och viga homosexuella. Borde inte det ingå i religionsfriheten att få utforma sina rituella cermonier hur man vill? Jag hoppas att jag missförstod alltihopa.
Jag begrep inte heller om det bara skulle gälla kristna samfund eller även andra religioner. I längden blir det ju väldigt märkligt om man då ska tvinga muslimska imamer att viga homosexuella judar eller judiska rabbiner att viga hinduiska polygamier.
Dagens slutsats; Hur jag lever mitt liv borde vara min ensak och hur jag utformar mina riter borde också vara min ensak, ingetdera vare sig påvens eller statens.

Ny blogg!

I den intalade ledigheten som jullov innebär tog jag mig friheten att återuppta bloggandet - en företeelse jag inte klarat av att upprätthålla med mindre än flera år mellan inläggen. 


RSS 2.0