Äktenskapsbalken
Dikussionerna kring äktenskapet fortsätter
M, Fp och C har som bekant desvärre beslutat sig för att köra över sin bundsförvant Kd. Dels är det ifrågasättbart hur en partiallians skall kunna fungera när tre partier berövar det tredje att leva ut i sina hjärtefrågor. Det nuvarande förslaget är att avskaffa partnerskapslagstiftningen till förmån för en könsneutral äktenskapsbalk. Däremot skall man dock inte tvinga enskilda samfund att viga homosexuella mot deras vilja. Man kan undra hur hållbart det blir i längden. Det är väl snarare en sorts temporär kompromiss som sannolikt kommer att rivas upp för eller senare. Jag såg att exempelvis Aurelius (m) i en debattartikel var starkt kritisk mot sitt partis förslag.
I grund och botten är frågan så otroligt enkel. Politiken ska inte in i religionen, men religionen skall inte heller in i politiken. Det krångliga med äktenskapet idag är att kyrkosamfunden får en myndighetsroll som myndighetsutövare. Dels har kyrkorna hand om det religiöst cermoniella, givetvis. Idag är det även samfundet som sköter den juridiska biten - att makarna registreras och får särskilda rättigheter och skyldigheter mot varandra när det gäller exempelvis arv. Politiken och religionen är forfarande inlindade i varandra - ett arv från tiden med en statskyrka.
Kd:s förslag i frågan är faktiskt riktigt klockrent. Lösningen är helt enkelt att avskaffa äktenskapsbalken till förmån för en könsneutral samlevnadsbalk. Vigselrätten, eller vad än man vill kalla det, blir ett statligt monopol. Kyrkorna får sedan välja att utforma sina cermonier hur de vill.
I praktiken skall det alltså gå till så att makarna skickar in ett papper till en statlig myndighet, vilket resulterar i att de blir juridiskt vigda/ingår partnerskap. Sedan kan man gå och fira det var man vill, oavsett om det är en religiös cermoni i en kyrka, en moské, en synagoga eller bara en trevlig sammankomst i hemmet.
Det ju egentligen två universalt erkända rättigheter som krockar.
För det första är det rätten till sexuell läggning. Givetvis skall juridiska regler gälla alla som bor tillsammans oavsett kön. För min del kan jag även tänka mig att införa juridisk polygami. Lever ett antal människor tillsammans borde samma regler gälla oavsett omständigheterna. Staten skall inte ha rätt att värdera olika varianter av samlevnad. Av princip skall ju alla vara lika inför lagen.
För det andra berör frågan även religionsfriheten. I religionsfriheten måste det ju givetvis ingå att jag ska få utforma mina religiösa cermonier hur jag vill, utan att bli pressad av staten. Religiösa cermonier är ju i närmast lite som skådespel där olika roller måste matchas med olika skådespelare. Vem vill exempel klandra SVT för att inte Sven Wolter fick spela Selma Lagerlöf? Vill ett samfund att deras vigslar ska gå till så att det finns en manlig präst, en make och en hustru, borde de inte få det då? Om ett annat religiöst samfund illa fira samma cermoni genom att ha två kvinnliga präster, tre hustrur och en make, borde inte även de ha rätt till det?
Staten bör om något garantera såväl religiös frihet som frihet i samlevnaden.
I grund och botten är frågan så otroligt enkel. Politiken ska inte in i religionen, men religionen skall inte heller in i politiken. Det krångliga med äktenskapet idag är att kyrkosamfunden får en myndighetsroll som myndighetsutövare. Dels har kyrkorna hand om det religiöst cermoniella, givetvis. Idag är det även samfundet som sköter den juridiska biten - att makarna registreras och får särskilda rättigheter och skyldigheter mot varandra när det gäller exempelvis arv. Politiken och religionen är forfarande inlindade i varandra - ett arv från tiden med en statskyrka.
Kd:s förslag i frågan är faktiskt riktigt klockrent. Lösningen är helt enkelt att avskaffa äktenskapsbalken till förmån för en könsneutral samlevnadsbalk. Vigselrätten, eller vad än man vill kalla det, blir ett statligt monopol. Kyrkorna får sedan välja att utforma sina cermonier hur de vill.
I praktiken skall det alltså gå till så att makarna skickar in ett papper till en statlig myndighet, vilket resulterar i att de blir juridiskt vigda/ingår partnerskap. Sedan kan man gå och fira det var man vill, oavsett om det är en religiös cermoni i en kyrka, en moské, en synagoga eller bara en trevlig sammankomst i hemmet.
Det ju egentligen två universalt erkända rättigheter som krockar.
För det första är det rätten till sexuell läggning. Givetvis skall juridiska regler gälla alla som bor tillsammans oavsett kön. För min del kan jag även tänka mig att införa juridisk polygami. Lever ett antal människor tillsammans borde samma regler gälla oavsett omständigheterna. Staten skall inte ha rätt att värdera olika varianter av samlevnad. Av princip skall ju alla vara lika inför lagen.
För det andra berör frågan även religionsfriheten. I religionsfriheten måste det ju givetvis ingå att jag ska få utforma mina religiösa cermonier hur jag vill, utan att bli pressad av staten. Religiösa cermonier är ju i närmast lite som skådespel där olika roller måste matchas med olika skådespelare. Vem vill exempel klandra SVT för att inte Sven Wolter fick spela Selma Lagerlöf? Vill ett samfund att deras vigslar ska gå till så att det finns en manlig präst, en make och en hustru, borde de inte få det då? Om ett annat religiöst samfund illa fira samma cermoni genom att ha två kvinnliga präster, tre hustrur och en make, borde inte även de ha rätt till det?
Staten bör om något garantera såväl religiös frihet som frihet i samlevnaden.
Kommentarer
Trackback
